Idag har jag fått mig en påminnelse, en liten påminnelse om varför jag egentligen började att blogga och det var nog precis i rätt tidpunkt och precis vad jag behövde. För att jag har känt ett tag nu att prestationsångesten har tagit över och därför har jag tappat tråden och bloggen har tagit mer energi än vad den har gett mig.

Men idag så har jag och mina systrar åter igen varit och träffat mammas demenssköterska för en liten pratstund. Dom här möterna känns så otroligt viktiga för oss. För det är med henne som vi kan prata om vår mamma, som vår mamma är med sin sjukdom. Det är också med henne som vi får stöd och uppmuntran i våra tvivel och krav på oss själva som en nära anhörig.

Vi brukar prata om hur vår mamma mår och hur hon är idag och hur vi har upplevt dom här åren men en parkinson sjuk mamma som hela tiden blir märkbart sjukare. Men idag pratade vi också om hur vår mamma en gång var. Hur vår mamma var när vi var små. Vilken otrolig humor hon hade och som hon fortfarande har.

Eftersom jag fortfarande, trots att jag borde veta bättre, ständigt går och funderar på ifall jag också kommer att få sjukdomen så är det ofrånkomligt att också undra om jag på något sätt visar några tecken redan nu på att bli som min mamma. I många fall kan det handla om i min roll som förälder, som en mamma själv till mina egna barn.

Vår mamma har t ex alltid gillat att skoja och busa med oss och våra gossedjur. Hon intog då en annan röst och sen började hon fåna sig som om det var gossedjuret som levde ett eget liv. Så fantastiskt kul vi tyckte att det var när vi var små. T om så roligt att min lillasyster kunde kissa på sig av skratt.

När jag idag gör likadant med mina barn så kan jag mitt i all förtjusning ändå komma på tanken att "tänkt om jag just på grund av att jag gör som min mamma gjorde också blir som min mamma?"

Vansinniga tankar men också sant. Men sant är det också att om man ändå har den insikten att förstå när ens egna tankar skenar iväg så är man nog ganska så insiktsfull men också väldigt vis och absolut vid sina sinnes fulla bruk.