Att vänja sig och låta sig bli van vid det!

Tänkt att jag påverkas så mycket av det. Man kan ju kanske tycka att jag borde ha vant mig vid det här laget. Men gör jag någonsin det? Kommer jag någonsin att vänja mig vid att ha en så sjuk mamma? Samma visa återspeglar sig varje gång. För varje gång som jag är hemma hos min lilla mamma, så slår verkligheten emot mig. Hur oerhört sorgligt det egentligen är. Hur livet har blivit för henne och för oss.  Jag blir förtvivlad och vill egentligen bara skrika ut hur otroligt ledsen jag är för din skull mamma. Aldrig, aldrig hade jag kunnat föreställa mig att din livsituation skulle se ut så här och aldrig, aldrig kan jag ens föreställa mig hur din ålderdom kommer att se ut.

Jag känner att det var länge sedan vi var på våra anhörighetsträffar nu, där vi får gensvar från andra i liknande situationer. Där vi kan stöta och blöta våra bekymmer, våra skuldkänslor över att aldrig någonsin räcka till. Räcka till på det sätt som jag så gärna skulle vilja göra. För jag skulle vilja så mycket mera, skulle vilja känna orken att göra allt bra igen, göra livet för mamma så mycket bättre. Göra det precis så som det ska vara för en ung mormor. Men så är vi där igen och jag vet, mamma vet att så kommer det aldrig någonsin att bli igen och jag tar skydd från verkligheten åter igen. Jag tar skydd från alla ledsna, sorgsna tankar och återgår till mitt igen och låter mig inte bli påverkad. Påverkad av att jag aldrig vänjer mig och låter mig bli van vid det.



En heldag på Liseberg kan det vara nå´t?



         

 

Kommentarer
Postat av: Sanna

Marielle jag tror aldrig att man vänjer sig vid ngt sådant att leva med en nära anhörig som är så sjuk gör ont och tar massa energi

Jag blir så arg att det ska behöva drabba människor på det här sättet.

Jag hoppas jag kan sända lite energi och varma kramar genom bloggen

Ta hand om dig

KRAM

2009-08-30 @ 10:42:07
URL: http://sannasegna.blogspot.com
Postat av: karolinajonsson

fin blogg :D

2009-08-30 @ 11:00:14
URL: http://jonssonfotograferar.blogg.se/
Postat av: messan

Knepig känsla det där... Det kanske aldrig går att vänja sig.. Tror man helt enkelt får ta emot tankarna som kommer och acceptera dom och bara låta dom vara där.

Jag förstår din känsla för din mamma, att vilja så mycket.

Det viktigaste är ändå att du inte ska ha skuldkänslor. Du har ditt liv, din familj, dina barn.Ja, vet lättare sagt än gjort..

Kram till dig

2009-08-30 @ 17:01:03
URL: http://www.jagochminms.blogspot.com
Postat av: Lallis

Nej, jag tror inte att man vänjer sig.

Jag tror att man anpassar sig.

Stor kram Lallis

2009-08-30 @ 20:14:17
URL: http://knasigamamman.blogspot.com
Postat av: ellinor

svar: okej hehe:))

2009-08-31 @ 06:06:45
URL: http://ellinorericsson.blogg.se/
Postat av: ellinor

svar: okej hehe:))

2009-08-31 @ 06:06:48
URL: http://ellinorericsson.blogg.se/
Postat av: ellinor

svar: okej hehe:))

2009-08-31 @ 06:06:51
URL: http://ellinorericsson.blogg.se/
Postat av: Elin - Ett hus till oss

Det är nog svårt att vänja sig, man kanske accepterar efter ett tag. Tråkigt att höra.



Du har en fin blogg tycker jag :)

2009-08-31 @ 07:47:38
URL: http://etthustilloss.blogg.se/
Postat av: karolinajonsson

jomen det var jätteirriterande :o

2009-08-31 @ 15:44:58
URL: http://jonssonfotograferar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0