Det där var läskigt!
Den härliga gårdagen med vår heldag på Liseberg känns så väldigt avlägsen så här en igenmulen måndag med tungt regn hängandes. Men det finns ljusglimtar även en sådan här måndag i slutet på sommarmånaden också. För nu har det äntligen lossat för lillkillen på dagis. Han börjar mer och mer bli sitt gamla vanliga jag igen. För en mammas hjärta så känns det här så skönt att det faktiskt inte spelar så stor roll att det regnar och är en vanlig måndag idag.
Jag har ju som jag skrivit om i ett tidigare inlägg ganska så jobbigt för hösten och tänker då framförallt på mörkret som kommer krypande och lägger sig som ett lock över hela mänskligheten. Det där är ju min egna tolkning över hösten för likväl som jag avskyr hösten så finns det ju givetvis de som älskar hösten och tycker att det är den bästa årstiden. Men vad är det egentligen som får oss att tycka så olika? Är det minnen från när vi var små eller ligger det kanske i vår natur, hur vi är som personer?
Jag kan ju bara utgå från mig själv när jag säger att jag tycker att hösten är en väldigt lång och mörk årstid och att kontrasterna från den ljusaste årstiden våren/sommaren blir så stor då. Kanske att det har att göra med att jag är "lite lite" mörkrädd och verkligen behöver ljuset för att jag ska må bra. Däremot så tycker jag att januari, februari och mars är helt underbara med sitt nya ljus och nya förväntningar på det nya året, trots att de månaderna rent ljusmässigt är lika mörka som hösten.
Vad är din tolkning?
Den här lilla videoklippet piggar upp mig i alla fall och kanske att jag plockar fram den nu i höst när det är som mörkats ute för att ge mig det där lilla extra ljuset.
Va skönt att sonen blir sitt vanliga jag igen! Och jag har väl ingen teori om det där med årstiderna fast jag är ju uppvuxen i skogen och hade jag varit mörkrädd hade jag ju fått gå omkring och vara rädd jämt!
Hihi, undrar om det var pappa eller son som tyckte att det var mest läskigt :-)
Ha en härlig måndagkväll! Kramar Nina
Jag älskar hösten, september är favoritmånaden. Inte nödvändigtvis de mörka morgnarna, men när solen väl gått upp, blå himmet och frisk och klar luft. Och alla färger. Och tända ljus! Jag gillar hösten.
Jag är ju en av dom där som älskar hösten. Mysigt med tända ljus, vira in sig i en filt och vara ute i naturen med den klarblå himmelen. Vi är helt enkelt olika:)
Tack själv!
Kram
jag känner som du inför hösten får panik av detta mörker å det värsta i år tycker jag är att det kännts som höst redan såå länge,
va roligt med Liseberg:O9
Skönt för han att han börjar bli sitt vanliga jag, tyvärr gäller det inte min lill kille, han vill fortfarande inte till dagis, tänkte jag skulle skrivit om det imorse, men tiden hann inte till i och med att jag tog en promenad på 33 minuter. Men den var välbehövlig den promenaden.
Verkar som om Carl var den som förde mest oväsen. Abbe var ju cool.
Lilla goungen.. haha.. silka uttryck i ansiktet.. haha..=)...