Nope, det hjälper inte. Jag har verkligen försökt att tänka positivt idag. Jag har försökt att intala mig själv att tiden kommer att gå så fort. Rätt som det är så är du inne i jobblunket igen Marielle. Precis som vanligt, precis som alla andra dagar och veckor om året.

Men, nej ingenting hjälper för idag känner jag mig så tröstlöst deppig över att jag nu i flera veckors tid framöver ska behöva gå upp så vansinnigt tidigt på morgonen, stressa iväg både mig själv och barnen till respektive dagis, skola och jobb för att sen insupa den härliga atmosfären av 8 timmars arbetsdag följt av åter igen skynda hem för att hämta från respektive dagis och skola.

Nä blä är det inte någon som har ett annat mer lyxigt liv till salu åt mig? (fast med mina egna familjemedlemmar med då, naturligtvis)  
 
    

Och alla ni andra är sprudlande glada idag eller?

 

(som känner att det är tur att man har lite saker att se fram emot nu den närmsta tiden)