Don´t try this at home kids!

Jag måste bara berätta om vad som hände mig för ca 3 år sedan. Den här historien kom på tal i lördags när vi var på middag och vi halkade in på ämnet att vara utelåst/att låsa in och jag kände genast att det här var något för min blogg.

Min lille A var vid det här tillfället bara 6 veckor gammal och E som var 2 år skulle bli hämtad på dagis. Jag hade vid den här tiden en bil som jag inte var helt nöjd med p.g.a. olika orsaker. Som de allra flesta bebisar så satt A i sitt lilla babyskydd i bilen och jag började alltid med att sätta in honom i bilen innan jag hjälpte E in. Till saken hör att jag hade alltid problem med att knäppa bältet i A: s stol samtidigt som jag höll bilnycklarna i handen. För det hände titt som tätt att mitt lillfinger kom åt låsknappen på nyckeln och bilen låste sig. Det här var givetvis något som jag "alltid" kom ihåg att åtgärda innan jag smällde igen dörren. Men nu kom det sig att jag var stressad och irriterad och slängde helt enkelt bilnyckeln på framsätet istället, innan upplåsning och smäller sen igen dörren!!!! Waaah!!! Panik, med detsamma inser jag mitt misstag och plockar upp E i min famn och springer in till dagis igen. Där möter jag en annan mamma som genast erbjuder sig att skjutsa hem mig och hämta extranycklarna till bilen. Underbart!! om det inte hade varit för att mina hemnycklar låg i skötväskan i bilen tillsammans med mobiltelefon och annat livsnödvändigt som är bra att ha när man har låst in sin bebis. Jag fick i alla fall ringt C som snabbt fick åka hem från jobbet och leta efter extranycklarna till bilen. Under tiden så sover A i bilen och E får vara kvar inne på dagis. Allt som allt tar det kanske 40 minuter innan C äntligen kommer till plats utan extranycklar eftersom vi då snabbt har räknat ut att de också ligger i skötväskan inlåsta i bilen. Vid den här tidpunkten så har A börjat röra sig och jag känner på mig att han är på väg att vakna. C inser ju också snabbt att nu gäller det att agera kvickt och ringer nummerupplysningen för att få tag på en bilverkstad i närheten som kan hjälpa oss. Vi får snabbt tag på en verkstadskille när vi berättar om läget och han är på plats inom någon minut. Han börjar med att försöka få upp det inre låset på bakre passagerardörr genom något slags verktyg, men misslyckas gång på gång. Det ända jag kan se nu är A.s förvridna lilla ansikte som nu är hysterisk. Till slut så bestämmer vi oss för att slå sönder bakre passagerarrutan för att åter igen konstatera att det inte fungerar det heller. Det enda jag hör vi det här laget är nu A.s hungriga och förkrossande skrik. Nu var vi tvungna att fatta ett snabbt beslut. Att helt enkelt förstöra låskolven på förardörren och få betala en nätt liten slant  som verkstadskillen så snällt informerar oss om. Men vad är alternativet? Vad skulle inte vilken mamma som helst ha gjort för sin lilla bebis? Dörren går upp och jag känner igen det välkända ljudet av att bilen låses upp. Jag springer fram till A och sliter upp honom från sätet för att ta upp honom i famnen och bara krama, krama och åter krama honom. 


Liten A 6 veckor gammal.   

/ Kan det här bli ett trauma för livet för A?        

Kommentarer
Postat av: Karl med K

Tack för detta. Jag hade nästan glömt av denna helt underbara historia.

Jag skrattade så jag grät ytterligare en gång åt hur allt ALLT kan gå åt pipan på en och samma gång. Så skönt att allt löste sig i slutändan.



Många kramar på födelsedagen från oss

2009-03-02 @ 21:44:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0