Jo, det ska jag tala om för er. Igår var nämligen frun här i huset inte så tuff.

Efter att ha varit rätt så kaxig efter sprutan och valt att åka och träna så kan jag nu med facit i hand kanske säga att det inte var ett utav mina bästa beslut här i livet. Med värkande arm som i stort sätt förlamade hela min vänstra sida så försökte jag gå till sängs i fredagskväll. 

Påbörjade sänggåendet med en konstig känsla av stickningar i hjärttrakten. Egentligen inget konstigt med det tänkte jag eftersom jag hade vräkt i mig en massa räkor, kakor och annat gott som kanske då gjorde så att mitt hjärta fick sig ett extra litet skutt. Men efter ett tag kände jag att det nog var bäst att informera maken och för att höra med honom om de var en normal biverkning som han också kände.

Det var det inte. Jag lyckades i alla fall att somna men med ett intervall av vakenhet var 5:e minut eftersom jag hade så ont i min "sprut"arm. När lördagsmorgonen nalkades så kände jag mig faktiskt rätt så risig med en värkande feberkänsla i kroppen, en känsla av att ha huvudet fullt av bomull och en brännande känsla bakom örorna och svalg vilket fortgick under hela lördagen.

Man kan säga att jag hade fått mig en släng av minisvinet. Men trots detta så är jag väldigt nöjd med att jag valde att vaccinera mig för om jag kände mig så kass en dag så vågar jag knappt tänka på hur det skulle kännas att få sjukan på riktigt och våga gå omkring och chansa, det är inte riktigt min stil. 

Så nu är det dags att ta igen gårdagen med en riktig sjumilapromenad med en välfungerande arm, den andra den får väl hänga med på ett hörn i alla fall.

På återseende!