Tre små förväntningsfulla......och en som inte hade några förväntningar alls!

Ni vet hur det kan kännas ibland när man har gått och väntat på något ett tag och man vet att snart, snart så ska man få veta. En dag då man ska få visuella svar på sina frågor och kanske få se det man har föreställt sig. En sådan dag har det varit för mig idag. Jag har överraskande nog varit på bio idag. Jag har sett en film som jag själv har regisserat i mitt huvud en längre tid. En tid då jag var som trollbunden vid de här historierna. Då jag levde mig in en värld av tidningsredaktioner, dataintrång, mordmysterier och spårlöst försvunna personer. "Män som hatar kvinnor" gav mig mersmak idag. Jag ville se mer. Jag ville se fortsättningen. Jag visste redan hur historien skulle sluta och jag visste redan vem skurken var men jag ville ändå se mer. Filmen är en väldigt bra spegling av boken, hur jag uppfattade boken, hur mina rollfigurer såg ut, i mitt huvud. T om inredningen i stugan på Hedestadsön som Mikael Blomqvist bodde i, såg ut så som inredningen i stugan, i mitt huvud hade sett ut. Precis som jag hade föreställt mig. Jag är så betagen, betagen av Lisbeth, betagen av Mikael och framför allt betagen av historien. Jag känner mig helt euforisk och jag skulle så gärna vilja, så bara för en liten stund, vilja vara där igen. Där i historiens värld, där  en grym Lisbeth visar hur det kan gå för de män, de " män som hatar kvinnor"  


Barnfria föräldrar som snart ska gå på bio.

De tre små....

En euforisk Marielle och en som inte hade några förväntningar alls eftersom C inte hade läst boken..  

/ I`ll see you around!  

       


Live and directly!

Idag är det lördag och lördagar innebär barngymnastik på väldigt hög nivå.


7:e gången vi var där och då lossnade rörelserna för A äntligen! men trots det....
 
...så var det ändå vilan som var bäst...

och för er som undrar hur det ser ut när en mamma rockar rockring....

För resten av lördagen så väntar födelsedagsmiddag hemma hos C:s pappa och efter det så blir det bio för C och mig . 

/ Ha en underbar lördag!
( så gott det går. Jag tänker framför allt på er med hjärtesorg och andra hemskheter och jobbiga beslut som måste fattas idag)

I en tid för länge länge sedan!

För er som känner till det vill jag bara påminna om min tid som skådespelare i Sveriges Radios dramasatsning "Sparvöga" och för er som inte kände till det, ni känner till det nu :-)

Jag ska göra allt i min makt för att försöka få tag på det underbara klippet från tiden då jag spelade Greta men under tiden så får ni hålla ut med signaturmelodin som Marie Fredriksson sjöng.

Vilken cliffhanger....

Casual friday or not casual friday!

Jag har blivit så vis med åren...Jag har nämligen kommit på att ju äldre du blir desto mer casual blir man på fredagar eller? Jag tänker så här. Innan det här livet med barn och familj så får jag ju ändå säga att jag spenderade fler fredagskvällar ute än vad jag gör idag. Då var ju fredagar en dag då man kanske klädde upp sig för att ev. gå ut efter jobbet. Desutom så kanske man även var ute på lördagen också och kanske en bio eller middag ute på söndagen. Det här innebar ju att man faktiskt var ganska så trött på måndagen och lite in på tisdagen med. Egentligen så repade man ju sig inte förens på fredagen då det var dags för nya utetag. Så här är det inte idag....Idag är måndagar min piggaste dag och fredagar den dagen då jag är som tröttast och då föredrar att klä mig lite mer casual.


/ Gäsp!
/

O!

Oinspirerad
Omotiverad
Okreativ
Ointresserad
Ospirande glad
Ostrukturerad



/ Ooooo....!

Life sucks!

Vissa dagar vaknar man bara på fel sida helt enkelt. Jag vaknade väl egentligen inte på fel sida idag för jag vaknade hel rätt på rätt sida i min säng! Men sen började lagen om all jävelskap. Eftersom jag inte riktigt kunde somna igår kväll så tog jag mig en liten sovmorgon istället. Men för varje gång jag gör det så blir jag påmind om att jag aldrig skall göra det igen. Jag pratar nämligen om bilköerna i morgontrafiken. Så otroligt tråkigt. Till råga på allt så blir man ju lite lätt stressad över att alla fantastiska parkeringsplatser också blir fort upptagna om man kommer det minsta försent till jobbet. M o a en lagom dos med stress så där på morgonen. Sen är det ju bara att fortsätta i det tempot eftersom man då har lite att stå i på jobbet när man har varit hemma i två dagar med sjukt barn.  

Negativt med dagen:
Spöregn på morgonen
Bilköer
Trött
En gigantisk finne i ansiktet :-( (kanske är positivt eftersom det då betyder att jag fortfarande är ung?)

Positivt med dagen:
Dagen innan fredag!!!
A:s goa kram när jag kom till dagis idag 
De ringde från CarPark nu och sa att jag äntligen hade fått en parkeringplats, no more stress!

  
/ Lyckliga jag...

Sömntåget!

Mitt sömntåg har passerat och nu sitter jag och väntar på att bli upplockad av nattåget istället. Så otroligt tröttsamt ....



Vad hände? Jag hörde ju tåget komma hur kunde det bara passera mig så där?

/ Not fair at all!

No stress!

Kan ni tänka er att jag bestämde mig för att hoppa över träningen idag. Jag kände att om jag skulle hinna till träningen 18:30 så skulle jag behöva få laxen i ugnen att bli klar, äta middagen, hitta mitt träningskort och byta om på mindre än 15 min. Det var lite för kort om tid även för en sådan som jag. Speciellt med tanke på att jag har en son som bara älskar att gömma saker på de allra mest konstigaste ställen. 


..i A:s gummistöveln låg mitt träningskort...men med tanke på att jag hittade min mobiltelefon i den andra stöveln igår så var det kanske inte så konstigt ändå..

Istället blev det en väldigt lugn middag med en semla efteråt som pricken över i:et.



/ Peace!
   


Ambivalent? Jag? Nä, kanske eller jo, nej hmm njae..jag vet inte!

Herregud vad jag kan ha svårt för att bestämma mig ibland. Det är ju aldrig några problem när jag väl har bestämt mig för en sak men känner jag mig minsta osäker så kan det bli ett rent virrvarr av olika åsikter. Kanske har det här att göra med att jag är mellanbarn. Jag tycker i alla fall att det känns skönt att tänka så. För som mellanbarn så står man mitt emellan att vara lillasyster eller att vara storasyster (i mitt fall).  Jag har läst om det här med syskonroller i en bok " Äldst, yngst eller mittemellan" av Elisabeth Schönbeck. Där står det faktiskt att mellanbarnet är varken eller, samtidigt som man är både och. Det står också att mellanbarnet är länken mellan syskonen jämfört med det äldsta barnet som är länken mellan föräldrar och syskon. Kan det verkligen vara så att man blir så påverkad av sin syskonroll? En fördel med att vara mellan är i alla fall att man är helt grym på att anpassa sig eftersom man kan hålla med storasyskonet lite men sen kan man också hålla med småsyskonet. Inte konflikträdd som man kanske kan tro utan en skön förmedlare istället. Jag fick t ex alltid sitta i mitten i våran bil när vi var små för att hålla mina systrar ischack. Det mest spännade med de här syskonrollerna är att se vilka olika yrkesroller man som vuxen sen väljer. Visste ni föresten att nobelpristagare med få undantag är det först födda barnet och att de flesta chefer är det äldsta barnet men att t ex fallskärmshoppare nästan alltid är småsyskon. Tyvärr så står det inget om mellanbarnet men det kanske beror på att vi är så anpassningsbara att vi helt enkelt bara kan byta skepnad efter humör, jobb, vilka vi umgås med och t om väder.

    

Nä, nu ska jag ta och bestämma mig ifall jag ska träna eller inte..kanske , jo eller ..nä, jag vet inte..jag har i alla fall 45 min på mig att fortsätta så här.... 

Hur gick det idag då?

Jo, jag känner mig fortfarande ganska så tråkig och beige och skulle verkligen behöva/ vilja ha det här sakerna för att livet och jag ska känna mig på topp igen.

Lite mer klirr i kassan (tur att det snart är den 25:e då)

Ett nyfärgat hår (tur att man ska dit den 19:e mars då)

En ansiktsbehandling (tur att man har en födelsedag i antågande, kanske kunde vara nå`t)

Lite mera färg på kroppen (tur att det finns solarium då) 

En helt ny garderob (tur att man har gått hemma två dar i mysbyxor då för då framstår alla ens kläder som intressenta igen)

En resa (tur att man skall till Sälen v. 11)

Fler biokvällar (tur att man ska se "män som hatar kvinnor" på lördag då)

Dessutom fick jag faktiskt gjort nästan allt jag skulle och lite till idag.


Jag lyckades komma ihåg att ändra A:s tandläkartid.

..blommorna blev vattnade..

Ny frisörtid..

Chokladbollarna och promenaden i den friska luften tog vi ett nafs och hade det inte varit för att C hade ominstallerat datorn så hade jag även kunnat anmäla vård av sjukt barn. Men slutklämmen får nog ändå vara att blir jag inte förkyld nu efter det här svettiga träningspasset så blir jag det aldrig..



/ EnrättsånöjdmeddagenändåMarielle! 


     


The making of "The Chokladbollar" (in pictures)!


A assisterar med att läsa receptet...


..dags för första smakprovet..


A diskar och E tar kort ...


Mera havregryn..


smakprov nr 2..


en stunds vila i kylen..


..och under tiden, en promenad i solen..


A åt 4 st i ett svep, E åt 2 st och jag åt 2 st

/
Yummy yummy!

Trycka på pausknappen!

Nu har jag varit hemma i snart två dagar och fått trycka på pausknappen en aningens för lång stund känner jag, för då känner jag mig rastlös, tråkig och allmänt beige. Men tur är det väl att man kan försöka muntra upp sig lite med följande.

 

/Blä! Jag behöver lite pepptalk idag!

Tisdag!



Den här tisdagen började som alla andra 365 dagar om året med lite frukost beståendes av:

Keso
Naturell yoghurt
Linfrön
Fruktcoktail i juicelag
Katrinplommon
Lite musli/flingor
samt ett glas med Proviva mangojuice. 

Idag ska jag försöka komma ihåg/ hinna med att göra följande:

Anmäla vård av barn till försäkringskassan ( eftersom jag glömde det igår) ja, jag vet C.....minne som en guldfisk...
Avboka/omboka min frisörtid
Vattna blommorna ( de stackarna har inte fått vatten sen Jesus gick i kortbyxor) 
Baka chokladbollar till E. Jag och A gjorde det sist när han var sjuk och därför måste det även göras nu när E är sjuk.
Se till så att vi får komma ut lite i det fina vädret.
Känna efter om jag har ont i halsen och är förkyld eller om jag kan träna ikväll.

+ en mängd saker till som jag inte kan komma ihåg just nu....minne som en guldfisk var det ja`

/ See you later!
 


Ur barnsmun!

Jag sitter och surfar runt lite när jag kommer in på Allt om barns hemsida och får då läsa en artikel om roliga saker som har sagts av barn ur barnsmun. Sådana här saker är så roliga att läsa för man känner ofta igen sig så och även om man inte har barn själv så är det så fantastiskt kul ändå. I artikeln så har många utav läsarna lagt in egna inlägg om egna historier. Jag tänkte därför berätta för er om roliga saker som E och A har sagt.

Först en klassiker som jag tror det flesta föräldrar har fått höra någon gång.

Lilla E är nog inte mer än 2 år när hon en kväll promt och bestämt säger " pappa, får jag ligga med dig?"

Precis när A var nyfödd och E som var 2 år var van vid min stora tjocka mage skriker till mig plötsligt " Titta mamma hon har också en bebis i magen!" när vi möter en lätt rundmagad dam. Vid sådana tillfällen låtsas man som ingenting och går vidare..

Det är inte alltid lätt att handla med två små rastlösa barn så man får var lite uppfinningsrik ibland, som  t ex att snurra kundvagnen när lille A ca 2 år förtjust utbrister " Nulla mera nulla mera" 

Vi var på semester i Turkiet hösten 07 då E var 4 år och för att kunna sysselsätta barnen en stund på dagen så hade vi med oss en bärbar DVD med en film som heter "Gittan och gråvargarna" Efter några dagars filmtittande av den här filmen så sitter vi i matsalen på hotellet och äter middag när E börjar sjunga på en igenkännade trudelutt " Gittan fittan gittan fittan" .... 

Det här inträffade nyligen då vi en lördags morgon var på barngymnastiken med E och A. Man sitter alltid i en ring först när gympaledaren ska ropa upp alla barnen. Till saken hör att A kan vara en liten tjatig kille och har svårt att vara tyst då han mitt i uppropet skriker "pappa du har jätte svettiga fötter" och pekar på C:s strumpor. 

Det här kommer många att känna igen för det hände i lördags. Det var invigning på barnens nya dagis och det fanns en trollkarl där som trollade för barnen. A är till en början ganska rädd och vill bara vara uppe i famnen på mig. Efter ett tag vågar han sig fram till trollkarlen och börjar då att avbryta med sitt tjat. Till en början är de små oskyldiga kommentarer som att " jag heter A" sen "  jag tror inte att du kan trolla bort den där" för att sen ställa sig upp och avbryta med " min pappa är också en trollkarl????" Jaha??!! sen när då?? var min och C.s spontana reaktion... 

En och annan "mus och snopp" historia har man ju också att bidra med. Jag minns framför allt en gång när vi befinner oss på Universeum och A då 2½ precis har slutat med blöja och ska följa med mig till toan. Toaletterna där är flera i samma rum så det är alltså ganska lyhört och många som står på kö. Först ska A kissa och sen är det min tur när A utbrister " mamma har du ingen snopp?" Nej, säger jag " har du mus då?" Ja, säger jag "men kan jag få se din mus då?" Nej säger jag "men jag VILL se din mus" skriker A så att alla hör och ler åt oss när vi kommer ut.   

Det kan m a o vara väldigt pinsamt och obekvämt ibland men såå roligt efteråt. Kommentera gärna med era egna historier.

/ Mamman med "skäggstubbet"     

Som man känner sig själv känner man andra!

Vid en ålder på 32 år, som jag befinner mig i så har man ju faktiskt blivit bjuden på ett och annat bröllop. Det är alltid lika spännande och känslan av att bli bjuden är så ärofylld. Oavsett om man känner eller inte känner brudparet allra närmast så har de oftast en uppfattning om mig och det bevisat genom att skriva en kort beskrivning i festhäftet. Det är med iver som man sätter sig vid sin givna plats och sliter upp häftet för att få läsa de korta små meningarna om sig själv.

"Marielle Kvällens i särklass gravidaste gäst som alltid har ett leende på läpparna"

"Marielle Nygift träningsnarkoman, gillar karaoke"

"Marielle Nybliven fru. Partybrud med intresse för mode & träning. Har delat många skratt tillsammans med Bruden. Mamma till de gulliga barnen E och A.

"Marielle Sportig, partyglad, lojal pingla som har mycket kläder i garderoben. Har en gång fjärtat så att brallorna sprack"

..en kort sammanfattning. Från att ha varit rund och glad till att ha blivit en gift, sportig träningsnarkoman med inslag av att vara shopoholic som gärna tar ett glas och sjunger samtidigt som jag släpper lite väder.... 

/ Married with children!


Fam Ekener om 10 år.... :-)

Underställ?

Jag har blivit helt såld på underställ! Ja, jag vet. Jag låter som värsta freaket. Men då tänker jag inte på dessa gamla svettiga 70:tals underställ som fortfarande finns utan på riktigt fräscha, färgglada "snygg" underställ. För det första är det ett fantastiskt skönt plagg att ha på sig. Man kan sova i ett sådant, man kan promenera, jogga, åka skidor eller bara ha på sig för att det känns bekvämt. Kan man kanske komma till jobbet iförd bara ett underställ?


Mitt nya underställ från Kari Traa


Svettigt gammalt 70:tals underställ....  

/ Be aware!   

Skön kombination!

Jag bara älskar den här mannens sångröst och i kombination med Nelly Furtado= Yummy!

 

Selfpity!

Trött trött trött....sover nästan.. MAMMA!
Upp, svabba, torka rent.

Trött trött trött somnar nästan..Mamma!
Upp, hämta vatten, torka av.

Trött trött trött..Mamma!. 
ont i magen! tvätta lakan..törtsig!

Trött trött trött...kan inte somna om...


/ En natt i mitt liv

Kärlekshistoria!

Idag har jag lyckats komma iväg på bio. För mig är det något speciellt med att gå på bio.Det kan vara förväntningarna på filmen eller känslan om att det skall vara en bra historia. Ikväll blev  det "Benjamin Buttons otroliga liv". En kärlekshistoria rakt av. En kärlekshistoria som får mig att bli kär, kär i kärleken, i förälskelsen mellan två människor. En film som odlar en och annan tanke i mitt huvud, den får mig att känna efter och uppskatta det man har i livet. "Inget är beständigt" som det sas både en och två gånger i filmen. Det är ju sant, såå sant. Den fick mig att tänka efter över mitt liv och hur komplicerad kärleken kan vara. Hur många som ändå tvingas leva ifrån varandra trots så mycket kärlek mellan varandra. Jag gick ut från bion med en känsla av att nyttja tiden maximalt och få ut så mycket som möjligt av livet för att mötas av ett telefonsamtal om magsjuka barn och sönderslagna hakor.... Tillbaka till min verklighet, min alldeles egna "Marielle Ekeners otroliga liv" där det kanske inte riktigt går att mätas med en biofilm men ändå min alldeles egna kärlekshistoria.....


Kärlek kärlek kärlek..så vackert.


..och kärleken till sitt magsjuka barn..

/
I´ll be back!

   

Då skyller vi på egot!

Aha, nu klarnar det! När jag idag gick min promenad som för övrigt var ganska oinspirerad och väldigt tung för all blötsnö som hade lagt sig på vägen, så kom jag till kapitlet som handlade om "projektion"  enl lexikon betyder det att" överföra obehagliga tankar och känslor på andra personer" Man skyller på andra helt enkelt. Idag tog de upp ett ganska klassiskt exempel som jag kunde känna igen mig i alltför väl. Det handlade om ett gift par där mannen skulle komma hem till sin familj efter en lång (tjänsteresa) arbetsdag. De beskrev hans verklighet som att han hade längtat hem till sin familj och sin fru och kände en sådan varm känsla när han såg sitt hem och värmen där inne som började närma sig. Hans frus verklighet däremot, hon som befanns sig där inne på insidan hade fått ta hand om deras tvååriga son, som vaknade flera gånger per natt själv flera nätter i rad. Hon befann sig däremot på gränsen till utmattning. När mannen då kliver innanför dörren så ser han först inte sin fru så han går rakt in till köket och packar upp sin termos som har har haft med sig. Då kommer hans fru in och säger "hej" väldigt kort och därefter utbrister "där är ju termosen"  han reagerar stark genom att säga högt " vad är det med den då?" hon förklarar att hon hade köpt den termosen till sig själv för att kunna ha varmt vatten intill sängen för att sen kunna blanda vällingen intill sängen istället för att behöva gå ner till köket. Men att nu var temosen förstörd eftersom han hade haft kaffe i den. Mannen blir då väldigt upprörd och tycker att hon har förstört hela hans kväll och den sköna inställning som han hade haft när han kom hem. Han blir därför arg och skriker att det var hennes fel och går in i gästrummet och drämmer igen dörren. Här kommer då "egot" in. Det är alltså vårat ego som talar om för oss att vi ska skylla på någon/något annat för att skydda oss själva. Och det är här jag gör min stora upptäckt!! Här har jag gått omkring och haft dåligt samvete för att jag förstör C:s dag när han kommer hem från jobbet, för att jag är irreterad och upprörd men i själva verket är det ju han som kan "välja" om om han låter sig beröras av min irritation eller om han ska ignorera den och välja sin lycka!

Den här upptäckten är så skön eftersom det är C som har tjatat på mig att läsa den här boken och det måste ju betyda att han äntligen ville visa sin skuld ....eller???? Man kan ju förstås vända på det hela också och inse att det kanske var för att han ville att jag skulle se mina dåliga sidor....men så kan det väl ändå inte vara?


Harspår i blötsnön..

/ nu ska jag ta och gå och skylla på mitt ego..See you

    

Offer?

Jag tänker väldigt mycket, på allt och ingenting hela tiden och detta har jag fått klart för mig genom min J också när jag var där på besök i torsdags. Jag har ingen knapp som jag kan trycka på som stänger av hjärnverksamheten, utan den är på dygnet runt och det är faktiskt både på gott och ont. Det bästa med det är att jag brukar ligga steget före hela tiden eftersom jag redan har tänkt ut situationen, meningen, handlingen och dagen. Det sämsta med det är att jag har så svårt att släppa kontrollen. Om saker och ting inte blir som jag har tänkt mig så blir det lätt en katastrof för mig. Det blir lätt att jag irreterar mig på saker eller personer då och tyvärr är det personer som står mig närmast som får ta smällen då. Men, ingen är ju sämre än att man kan ändra sig.
Jag tog nämligen som vanligt min morgonpromenad imorse och eftersom jag har lyssnat färdigt den senaste boken i min Mp3 och glömt att be C lägga in nya böcker (det funkar så i vårat förhållande) så fick jag helt enkelt nöja mig med det som fanns olyssnat i den. Jag börjar därför promenera med ljudet av Kaj Pollaks bok " att välja glädje" i mina öron. Sådana här självförverkligande böcker tycker jag kan vara lite svåra att ta till sig och lätt tyckas vara präktiga men det klart, en och annan sak fastnar faktiskt. Som t ex frågan om man är ett offer för olycka eller en skapare av sin egna lycka? Hmmm...I stort sett handlar det om ifall man låter sig påverkas av andra om man ska vara lycklig eller om man kan påverka sin lycka själv. De andra är då enligt ett offer, de som bestämmer om du ska var lycklig/olycklig genom att du stör dig, irreterar dig på de andra och blir därför arg och fråntar dig ansvaret för din egna verklighet och lycka. De tog som exempel en gammal person som man kan se bara genom att titta på dom att de är bittra och arga. Om man som exempel talar om för en sådan person att det ska bli fint väder till helgen så skulle de svara att sådant där stämmer ju ändå aldrig. Det är alltså andra eller yttre faktorer som påverkar ifall du ska ha en bra dag genom att du då inte ska behöva bli arg eller irreterad på dom/ det.
 
Jag vill inte vara en sådan person!! Jag vill påverka själv om jag ska vara glad eller om jag ska ha en bra/lycklig dag eller liv. Så jag tar väl på mig mina hörlurar och promenadskor imorgon igen så kommer i alla fall jag att bli en skapare av min egna lycka och livet blir som en "walk in the park"


Se så lycklig jag blev...

Nä, nu ska jag gå och förverkliga mig själv genom lite tårta och godsaker...

/Manana manana




      

Zzzzz!

06.30 vaknar A och vägrar ligga still i sängen brevid mig så vi går upp och lägger oss i soffan och tittar på Supertrion!! 

Det är en helt vanlig lördagsmorgon i familjen Ekeners hem!


A till vänster... och ja... skatan till höger det är jag...  


Supertrion!

/Nu tror jag att jag går och lägger mig igen.. 

Living my dream (in my head)!

Nu är det så här att det är fredag och för mig betyder det att det är en lugn kväll hemma. En kväll med något gott av äta, kanske något gott att dricka och framförallt avkoppling framför tv.n. Let`s dance brukar stå på tapeten i familjen Ekeners hus en fredagskväll som den här. Men för mig är det inte själva programmet i sig som lockar, eller alla fina glittriga klänningar, eller att få se de duktiga dansarna (nja, kanske lite då) utan för att jag brukar kunna drömma mig bort till ett liv som en fenomenal dansare. För i mina drömmar är jag nämligen en mycket bättre dansare än någon utav de proffisionella dansarna är. De spelar ingen roll ifall de har vunnit en massa tävlingar och är flerfaldiga mästare. För i mina drömmar är jag en helt grym dansare och tills motsatsen kan bevisas i mina drömmar så kommer jag att fortsätta att vara bäst.... :-)


I huvudet på Marielle!


 

Friday i´m in love!

Favoritveckodagen
Räkor
Efter torsdag
Dans på tv
Avkoppling
Godis



...fredag..fredag..fredag..

Nice feeling!

Få en så´n skön känsla i kroppen när jag lyssnar på den här.

Yeah!!!!


Heja Foo Fighters!

Inspiration!

Här är bloggar som jag kollar och/eller inspireras av:

Carolina Gynning! Vad skulle Sverige vara utan henne?

Katrin Zytomierska! Så kaxig, så arg, så konstig...

Blondinbella! Vad sjutton gör henne så populär?

Josefin Crafoord! Cool brud!

Brunetthella! Mycket klok ung dam med huvudet på skaft.

Linda min storasyster! Hur går ett liv med 4 barn, man, hus, jobb, träning ihop egentligen?

Malin min lillasyster! Kontrasternas kontrast till mitt egna liv.

Jenni Moström! C:s kusin och spelarflickvän till Robin Söderling.

/ Surfa in och kika vet ja`

En medlidande blick!

Idag var sista arbetsdagen för en vän på jobbet eftersom hon skall gå hem och vara mammaledig för första gången. Vi har under de här månaderna pratat en del om graviditeter och nu på senare tid även förlossningar. Precis innan hon skulle gå så pratade vi lite om när jag var gravid för första gången, hur speciell man kände sig med sin stora runda mage. Jag minns också att alla andra fick mig att känna mig speciell. Det kunde vara en blick, ett leende, någonting som de sa som helt enkelt fick mig att känna mig unik med "min" bebis i magen. Idag är jag 5 år äldre, jag är klokare och har väldigt mycket mer erfarenhet på nacken och dessutom så har jag fattat grejjen! Jag vet idag varför jag fick alla menande blickar, det lilla leendet och de vänliga orden. Det var MEDLIDANDE! Medlidande för det som komma skulle! Jag vet det här idag för jag gör likadant själv! Man önskar den blivande mamman lycka till och tittar lite med snett huvud och småler...(för att tänka för sig själv: Nu du, kommer du att få vara med om resa, en resa in i smärtans tecken :-) 

 

Lycka till alla söta blivande mammor med era härliga magar! (är lite avis men bara lite lite yttepytte lite...)

Närvarande/frånvarande!

För lite drygt en vecka sedan så hade min ena syster och jag ett väldigt givande möte med vår mammas sköterska. Det här var vårt första möte tillsammans så vi fick helt enkelt berätta för henne från början om vår mamma. Först visste jag inte riktigt vad syftet var med mötet och visste därför heller inte vad som förväntades. Men vi började berätta för henne hur vi hade uppfattat vår mamma från det att hon blev sjuk till hur allting var i dagsläget. Eftersom sköterskan hade erfarenhet av patienter med liknande sjukdom så ansåg hon att det vi berättade om vår mamma var vanligt förekommande beteende hos andra med minnesvårigheter. Där föll stenen!! Det var så oerhört skönt att få höra. Även om min mamma har en diagnos och jag vet att hon är sjuk så undrar jag ändå ibland ifall allting bara är något som jag har fått för mig. Jag har ju bara en mamma och har därför egentligen ingen annan mamma att jämföra med så därför är det svårt ibland att veta om det är min mammas personlighet eller om det är sjukdomen som visar sig. Vi satt i alla fall där och pratade i över två timmar och allting kändes så naturligt, det kändes för nästan första gången som någon faktiskt förstod vad vi pratade om. Vi förklarade för henne hur det är att alltid känna dåligt samvete för att man inte gör tillräckligt och hur stark man måste vara hela tiden, hur märkligt det kan kännas att berätta för andra hur man har det, nästan som om man berättade om en bekants bekant. Hur man nästan svarar på ren rutin, lite som om man stod på utsidan och tittade på. Frånvarande i sitt egna liv. Då avbröt hon mig och förklarade för mig att så är det inte alls. I själva verket är jag väldigt närvarande i mitt liv och anledningen till att man kan känna så är för att jag är precis mitt i mitt egna liv och ingenting utav det som har hänt har hänt över en natt.

Det var nog precis det jag behövde höra för just nu är jag väldigt närvarande i mitt egna liv.





Sussa sött!        

Mina hålltider!

  • klev motvilligt upp ur sängen kl 05:56 
  • var på jobbet kl 07:30
  • småsprang ut från jobbet kl 15:05
  • satt i bilen mellan 15:06-15:26
  • snabbhandling på Ica mellan kl 15:27-15:40
  • hämtade barnen på dagis kl 15:50
  • var hos mamma på födelsedagsuppvaktning mellan 16:05-17:15
  • hemma äntligen! Tid för lite blogg till kl 18:00
  • Bodycombat mellan 18:30-19:30
  • microuppvärmd middag och nattning kl 20:00
  • tid för nedvarvning till läggdax

..och sen kan man fråga sig varför jag har svårt för att slappna av och somna på kvällarna...



Tick.. tack..tick..tack..


Freudiansk felskrivning!

Jag fick mig ett gott skratt idag ( tack J) Vi är några tjejer på jobbet som lunchar tillsammans varje dag och vi satt som vanligt och småpratade om ditten och datten. Så kom vi plötsligt in på ämnet felstavat. Ni vet ibland när du ska skriva ett SMS eller ett mail och du råkar vränga till bokstäverna i orden. Då berättade min kära vän J att hon precis hade fått ett sådant av sin kompis som hade sett lite bilder på J och hennes man där hon hade kommenterat med följande:

OBS! känsliga läsare varnas!

" Ni ser ut att ha mycket ku(k) du och din man" 

Jag tror nog att tanken från hennes kompis sida var att det skulle vara ett L...

Ett gott skratt förlänger livet sägs det så nu måste jag i alla fall få leva 1 år längre... 




Missförstånd kan uppstå...

...när två små barn kommunicerar med varandra. Det här utspelar sig en söndagmorgon när E och A sitter och tittar på barnkanalen på morgonen och C och jag ligger kvar i sängen och drar oss.

-A säger: Vem heter det här programmet? ( A har lite svårt med Vem/vad/hur)

-E säger: Fiffisvärld.

-A säger: VA! 

-E säger: Fiffisvärld

-A säger: MEN VA!

-E skriker då: FIFFISVÄRLD!!!!

-A säger då: Men Fiffi har ju inget svärd????!!!!

Jobbigt med R: en ibland.

/ signerat Marielle


Mucho mucho willpower!

Nyss hemkommen från ett svettigt spinningpass och med en underbart härlig låt i huvudet. Det var helt enkelt den som fick mina ben att spinna på de sista jobbiga minuterna.

Darin Feat. Kat Deluna - Breathing Your Love  LOVE IT!


 





See you later!

Tid!

Jag kan ibland få frågan från andra hur jag hinner med allt. Eftersom jag jobbar mån-fre, har två små barn att hämta på dagis, "hänger" på gymmet ca 4 dagar i veckan och dessutom måste sova, äta, mysa med barnen och kela med C emmellanåt så kan det ju anses som om jag inte har så mycket tid över. Framförallt nu när jag har börjat blogga också. Jag har verkligen gett den där frågan en rejäl funderare för vad är det som skiljer mig från er andra?
Jo, nu ska ni få höra. Vi måste ju alla göra lite avkall och uppoffringar här i livet, för dygnet har ju bara 24 timmar. Så bortsett då från att jag är expert på att göra flera saker samtidigt. T ex att blogga och titta på tv samtidigt som jag lyssnar på ljudböcker och låtsas som jag hör C när han försöker prata med mig. så är det faktiskt så att det trots allt är:

"Bättre med lite skit i hörnen, än ett rent helvete"



Så här kan det se ut i familjen Ekeners hall...



Oj, så det kan gå..



Ja, tvätthögen då!!



...också lite kaksmulor...men de har legat där några dar så de kan ligga där lite till.

Må så gott!

Sweet child!

Som den gamla "glam" rockare som jag är så får ni här en skön låt så här på en tisdags eftermiddag.




Det bästa med hela låten är de första 20-50 sekunderna.

Rock on!

Vad är det här med ordspråk?

Jag är barnsligt förtjust i ordspråk. Kanske kommer det sig utav att när jag var liten så fick jag en bok som handlade om just ordspråk. Det fanns även illustrationer med i boken som på ett mycket bra och pedagogiskt sätt visade vad som menades, så att en 10 årig Marielle förstod vad som menades. Den här boken var väldigt populär och en dag tog jag med den till skolan. Den blev genast ett hett villebråd hos mina fröknar som då tyckte att boken var ett alldeles ypperligt bra undervisningsmaterial. Den gick varm mellan skolsalarna och klasserna och jag kände mig väldigt poppis hos fröknarna.
Men en dag var den bara BORTA! Någon hade tagit den! Jag kan faktiskt än idag känna saknaden efter mina kära ordspråksbok.

Jag ska därför redovisa för er mina  "all time high" ordspråk/citat här.

1. "Det främsta syftet med att ha barnkalas är att påminna dig om att det finns värre barn än dina egna" Katherine Whiteborn

2. "Var dig själv. Alla andra är redan upptagna" Oscar Wilde

3. " En god gammal vän är den bästa spegeln" George herbert

4. "Säg mig vem du umgås med och jag ska säga dig vem du är" Tyskt ordspråk

5." Hinder är det du ser när du tar bort ögonen från målet" okänd

6. " Människan är som viner. Med åren blir de dåliga surare och de goda bättre" Cicero

7. "Erfarenhet är en lott, köpt efter det att dragningen ägt rum" okänd

8. " Inte ens de med stora ögon ser sina egna fel" Judiskt

9. " En optimist köper sig en ny plånbok för sin sista sedel" Anonym

10. " En vis man gör sist det en dåre gör först" Latin


Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst för tänkt att så få ord kan säga så mycket i en och samma mening. 



/Marielle
     

En mammas värsta mardröm!

Jag har kommit in i något slags "gåpåbiorus" kanske för att det inte sker så ofta längre och då framstår som lite exotiskt för mig. Jag har dock varit på bio två gånger den senaste månaden och har fått mersmak på det. Kanske är det årstiden men jag tycker att det går mycket bra filmer på bio idag. C och jag var i alla fall och såg Changeling med Angelina Jolie för några veckor sedan. Jag hade egentligen inga förväntningar på filmen och hade inte hört någon prata om den heller. Men vi kliver in i biosalongen på tu man hand, sätter oss på våra givna platser och jag börjar hetsäta mitt godis i vanlig ordning. Sen börjar en nästan 3 timmars filmresa med mycket hopp, förtvivlan och tårar. Ni som inte har sett filmen ännu får ursäkta de avslöjande delarna men ett värre människoöde för en mamma, förälder får man nog leta efter. Filmen utspelar sig i det korrumperade Los Angeles på 1930-talet. En ensamstående mammas 9 åriga son försvinner plötsligt spårlöst. En månad senare återlämnas en pojke av polisen men det visar sig att det inte är hennes son. Det här ser hon med en gång men istället för att polisen medger sitt misstag så utsätter de mamman för en maktlös kamp för att sanningen inte skall komma ut. Inte nog med att hennes son är försvunnen och hon inte vet vad som har hänt honom så blir hon dessutom inspärrad på ett mentalsjukhus för att hon vänder sig till medierna för hjälp. Filmen slutar på något sätt ändå fridfullt men långt ifrån glädjande men jag kände mig ändå så fruktansvärt bedrövad efteråt . För som förälder så känner man ändå någonstans att det här är det absolut värsta som kan inträffa en. Sen jag blev mamma för första gången för snart 5½ år sedan så finns de här tankarna i ens huvud väldigt ofta. Man har en beskyddarinstink som inte är av denna värld och dom känslorna är så enormt kraftiga att man nog är beredd på att gå hur långt som helst. Så till alla er där ute som planerar ett litet liv för första gången eller er som har ett litet liv i magen. Var beredd på enormt starka känslor som ni inte visste att ni hade!

Här kan ni läsa mer om filmen och se trailern.

Lite mitt på dagen tankar från mig.        

Tant Marielle!

Jag är sedan en tid tillbaka brunett och med det så har jag upptäckt gråa små hårstrån i mitt huvud! Hur gick det här till? Vad har fått mitt hår att bli grått? Antagligen så har de "små grå" kommit krypande succesivt men eftersom jag fram tills för två månader sedan varit blond så har de "små grå" antagligen gett mitt blonda hår en "extra" liten blond touch. Jag tycker mig också ana små "fina" linjer, som det så snyggt heter i reklamen, runt ögon och mun.
Vad är det här? Håller jag på att bli tant Marielle? 

Tacka vet jag tv serien Nip/tuck den får i alla fall mina små ålderstecken/nojor att verka normala jämfört med de hysteriskt amerikanska människornas.

Me i like!    

Rufs!

Klockan är nu sen eftermiddag och jag var bara tvungen att visa er hur ett morgonrufs på ett litet barnhuvud kan se ut även en sen eftermiddag.



Någon bio blir det nog inte idag och ingen träning heller för den delen. Våran shoppingtur efter vinterkläder drog ut lite på tiden. Det är så med barn. När ska man lära sig? Det slutar alltid med att vi har två helt hysteriska barn som bara springer omkring, en "lätt" irreterad pappa och en mamma med jobbig huvudvärk... Men ingen är ju dummare än att man gör om misstaget om och om igen med tron om att nästa gång blir det bättre.

Men när vi kom hem så stod det ett litet paket vid dörren. Mums....En god hembakad kaka gjord av snälla, söta Eveline och levererad av barnens farfar!
 
Dax för lite fika!

Nu ska jag kanske ta och fundera på att byta till min nya mobiltelefon. Men å andra sidan så har jag haft den liggandes här hemma i snart två veckor så varför brådska? 

Se till att njut av de sista timmarna av helgen nu! För det ska jag.

  
 
  

Promenadväg

Fördelen med att ha barn som vaknar tidigt på morgonen, även helger, är att man får en känsla av att få mycket gjort under en dag. Efter en, som man ändå får kalla det, sovmorgon till 7:45 och efter en ännu trevligare gosstund i sängen så kändes det bara helrätt med en långpromenad i det kalla vädret. Jag brukar försöka ge mig iväg innan frukost, dels för att det känns bättre rent förbränningsmässigt sätt och dels för att det ger en sådan skön känsla för att det är så lugnt ute. Eftersom jag lyssnar på mina ljudböcker i min Mp3 under tiden så kan det bli lite lätt generande ibland. Jag har nämligen en förmåga att leva mig in i mina böcker. Ingenting som jag tänker på förutom när man möter folk på vägen och det händer något spännande i mina öron precis samtidigt.!! Då kan det uppstå lite obekväma, pinsamma stunder..... Men herregud det får man väl ändå ta, man ska ju leva i nuet ..eller?


Vi har snö hos oss..har ni?


Lite ute på landet kanske..



En liten kissemiss som jag mötte.


En vy från..



Nu återstår bara frågan, ska man hinna med att både åka och titta efter rejäla vinterkläder till barnen (för Sälenresan v. 11), att träna och att vilja gå på bio innan den här söndagen är slut??

Stay tuned!



  

Insnöad..

Eftersom jag är helt insnöad på Beyoncé för tillfället så kommer min absoluta favoritlåt här.
 
Den här låten känns i hela hjärtat.

LOVE IT!! 

Spårlöst försvunnen..

Den här lördagen har har som de senaste lördagarna börjat med lite barngympa i Lekstorpshallen. Det är lika spännande varje gång vi är där för varje lördag så har C och jag en förhoppning om att, kanske är det idag, just idag som A verkligen börjar följa de rörelser som skall göras på barngympan. Men nä...inte idag heller. När alla andra gör som barngympaledaren säger att man ska göra så tvärvägrar A och det brukar sluta med att C och jag är de som utför hela gympapasset medans barnen har tröttnat på att lyssna och gör något annat istället. Det är väl ungefär då man undrar varför man gör om det om och om och om igen..Den enda gången som A verkligen tycker att det är kul är när vi ska lägga oss på golvet för att bara ligga där och slappna av....Det säger ju allt om hur den gossen kommer att bli...

   

Efter det var det dags med något så fruktansvärt deprimerande här hemma. TVÄTTHÖGEN!!! Den enda anledningen till att jag har tagit med det idag i min blogg är för att jag vill ha ert medlidande. Finns det något tråkigare? Möjligtvis att plocka ur diskmaskinen då... Kommentera gärna!


Givetvis så har vi suttit bänkade framför tv:n ikväll. Det har ju varit Melodifestival.!! Lika fascinerande varje gång eftersom vi alltid lyckas sitta och titta på den med en bunt lätt högljudda barn....:-) Så man vet egentligen aldrig riktigt hur låtarna lät men man kan ju alltid gå efter utseende...



En pinpinett söt A som dansar till Måns... Det är mammas pojk det!

Så här en lördags kväll (som man har sett fram emot ungefär sen i måndags) så kan jag ändå inte sluta att förundras över det faktum att man oftast är trött och somnar ganska gott (relativt tidigt) för att sen vakna på söndagmorgon och inse att det snart är måndag igen......

Helgen är m a o spårlöst försvunnen!  
 

Chill out!

Ett chilloutlördag idag kanske? Så varför inte lyssna på den här?

Mmmm...så bra!

Sorg!

Jag har en stor sorg i mitt liv. Min mamma är sjuk. För ca 7 år sedan när min mamma var 52 år så började mina systrar och jag märka en förändring hos mamma. Hon blev väldigt deprimerad, klarade inte av vanliga vardagssysslor längre. Hon hade svårt att röra sig, att äta, att ta sig upp ur sängen, stolen, soffan och hon klagade på att hon hade ont på olika delar av kroppen. Hon sökte vård för sina besvär men blev avvispad med förklaringen att det nog bara var psykiskt. Jag vill minnas att jag faktiskt själv  var inne på den banan. Men när vi en dag började prata med mammas, på den tiden, särbo som uppmanade oss att vi nu måste göra något åt situationen med att mamma hade svårt att klara av det mesta i livet. Med tanke på hennes låga ålder så "måste" det helt enkelt vara "något". Mamma fick då en remiss till en neurolog som efter 10 minuter!!! konstaterade att mamma hade Parkisons sjukdom. Jag vet att jag satt på jobbet och ringde till mamma för att fråga henne hur läkarbesöket hade gått när mamma med lugn röst säger att hon hade fått en diagnos och att det var samma som hon själv hade misstänkt en längre tid. Själv blev jag helt förstörd. Den första tanke som slår en är, vad händer nu? Kommer mamma att dö?
Det gick en tid och mamma fick sin medicin och vi kunde ana en viss förbättring hos mamma. Under den här tiden så blev mamma ensam och varken jag eller mina systrar hade möjlighet att vara hos mamma dygnet runt. Därför var det svårt att veta/säga hur hon klarade sig själv alla dygnets 24 timmar. Sen efter ca 1½ år började små saker som mamma sa eller gjorde att oroa oss. Vi tyckte att det inte riktigt stämde det hon sa eller gjorde. Vi fick då kontakta mammas läkare igen för att få svar. Vi hade så många frågor men så svårt för att sätta ord på dom och den hjälpen vi ville ha som anhöriga fanns inte. Vi visste ingenting om hur sjukdomen visar sig eller vart man skulle vända sig för att få hjälp. Genombrottet kom när vi julen 2007 var tvugna att ringa efter en ambulans för att mamma hade trillat hemma och klarade helt enkelt inte av att komma upp. Efter att ha agerat jour dygnet runt för mamma en längre tid så var de här 10 dagarna som mamma fick stanna på sjukhuset en befrielse för oss eftersom vi nu visste att hon fick den hjälp hon behövde. Nu visste vi också hur vi skulle göra och vart vi skulle vända oss för att mamma skulle få hjälp hemma. Nu började allt att ordna sig och det började att kännas mycket bättre tills vi upptäckte efter några månader att mamma åter igen började säga saker och göra saker som inte stämde. Nu kändes det som om allt hopp och all kraft hade tagit slut. Varför blev det så här? Vad är det som händer? Efter många telefonsamtal för att få tag på mammas läkare och för att få nya svar så bestämmdes det att mamma skulle läggas in för utredning på sjukhuset ytterligare en gång.  Nu fick hon genomgå många tester och prover för att kunna komma fram till varför ingenting hjälpte. Efter två månader av olika besök hos neurologer och neuropsykiatriker så fick vi nu en förklaring på utredningen. Det förklarades att mamma inte svarade som förväntat på medicinerna och blev inte heller märkbart bättre. Varför, det vet man egentligen inte än idag. Men vi fick svar på mammas minnessvårigheter. Mamma har parkinsosn sjukdom med inslag av demens. Äntligen ett svar !!
Det är så svårt att i ord förklara för andra hur man känner och vad man tänker när något sådant som mammas sjukdom inträffar i ens liv. Det enda jag kan säga är att jag i mitt liv som vuxen, mamma, fru och som min mammas dotter inte blev som jag hade tänkt mig. Istället för att ha en mamma, en mormor till mina barn, en som finns där när man behöver det med hjälp och råd så är det vi som hjälper våran mamma istället. Jag är självklart ändå mycket tacksam för att min mamma finns men det går inte att komma ifrån att jag faktiskt saknar min "gamla" mamma.

Här kan du läsa mer om sjukdomen.

Lite ord från mig på vägen!








 
          

Vakna!

Idag är det en strålande lördagsmorgon och Alla hjärtans dag! Det här med solen är väldigt viktigt för mig och vad är inte bättre då än att vakna en lördagsmorgon efter en gosig natt i sängen och det är sol ute. Varför kan inte alla dagar börja så här? 


Här är två morgondisiga bilder från våran altan.
  


God morgon!

Fredags räksmörgåsen

Så här brukar mina fredagar se ut.


Mums...den satt som en en smäck i kistan.

Strumpfrustration.

Stressat på jobbet, stressat hem och stressat iväg för att handla. Så när jag äntligen kommer hem till familjen så upptäcker jag, när jag går "varvet" runt huset för att plocka upp diverse grejjer, att det ligger 6 par barnstrumpor på golvet vid tv:n. Vad är det här med strumpor egentligen? Både E och A tar alltid av sig sina strumpor! Här hemma, på dagis, hemma hos andra  t om när A ska gå på toa. Snacka om att vi har det jobbigt med att leta efter strumpor.
Strumpor gör mig väldigt irreterad. De försvinner när barnen tar av sig dom, de försvinner spårlöst i tvätten och framför allt så är de astråkiga att matcha ihop när man viker tvätten.  

Men vad är ett par tråkiga strumpor när man somnade gott och lätt går kväll :-)

Här kommer en skön låt som jag tänker lyssna på så här en härlig fredag kväll.

Sänggående eller kanske soffgående?

Så här är det. Har man problem med att somna som jag har så blir ju själva sänggåendet lite problematiskt. För de flesta så räcker det med att lägga huvudet på kudden och sen somnar man nästan på en gång. Jag vet, för jag har varit en sådan själv. I stort sett hela mitt liv, fram tills nu då. Jag har ju mina rutiner på kvällarna för att jag ska komma i ro och för att jag lättare ska kunna somna. Det här gör ju kvällarna lite tråkiga får man nog säga. För minsta lilla avvikelse kan ju få hela min sömn ur rubbning. M a o inga spontana kvälls aktiviteter ( vad nu det kan innebära) kanske en spontan fönsterputsning ha ha... 

Mina rutiner:
Varva ner minst 1½ timme innan sänggåendet.
Hålla mig vaken länge  ( ju mer jag försöker tvinga mig att sova desto mer spänner jag mig) 
Lyssna på mina avslappningsövningar som jag fått från J.
Har jag inte somnat inom 30 min, gå upp och avled uppmärksamheten från sänggåendet. ( blogga då kanske)
 
Kanske hade en sådan här säng hade varit något?


 
   Då går vi och lägger oss då...eller?

Päron!?

Jag prenumererar på tidningen "iform" och fick för en tid sedan en liten bilaga till den tidningen där det stod att vi kvinnor består av fem olika kroppstyper.
1. äpple
2. mullig
3. pojkaktig
4. päron
5. spinkig
Jag kunde med en lätt övergripande blick konstatera att jag tillhör kategorin päron. Vi päron har en ganska så tunn överkropp men med en mer framhävande underkropp :-)  Detta med underkroppen eller som jag vill kalla det "kraftig benstomme" är något som jag nog aldrig kommer acceptera. Jag blir i perioder på några månader emellan så frustrerad över detta med "kraftig benstomme" att jag är beredd på att göra allt för att få långa slanka muskelösa ben på 150 cm :-) Till mina 159,5 cm vill jag tillägga. Till råga på allt stod det i det lilla häftet från iform att vi "päron" var tvugna att ha tålamod eftersom det som sitter just runt lår och bak tar väldigt lång tid att fförbränna bort. Den bästa träningsformen för oss var långa och många promenader varvat med lite box för att få symetri i kroppen. Därför har jag bestämt mig för att gå och slå mig igenom livet. Häng med om du är sugen!



Over and out!    

Man ska dela med sig

Det här inslaget är så roligt och det finns inget roligare att skratta åt än prutt och bajs. Konstigt nog fast man anser sig som ganska så vuxen. Så den här är till dig älsklingen eftersom du för stunden är den enda som känner till min blogg. Det här roliga vill jag dela med dig.
Njut!


sömnproblem..minst sagt!

så här är det..jag ser den här blogget som en terpeutisk övning eftersom jag brottas med sömnproblem ett tag. Så nu sitter jag här igen och hela familjen sover som vanligt. Jag har gått och lagt mig och jag har nästan somnat men som vanligt så funkar det inte riktigt så för mig. Jag har haft goda stunder då allt är frid doch fröjd men emellanåt kommer bakslagen och jag testar allt möjligt för att komma till ro. Just nu lyssnar jag på Kajsa Ingemarsson "Inte enklare än så" så om jag inte somnar snart så kanske vi vi ses snart igen.

God natt min skatt!  

Varför börjar jag blogga

Har ni någon gång funderat på hur det skulle vara att se sig själv genom andras ögon eller hur det skulle vara att vara någon annan. Bara för en stund i alla fall. Jag tänker ofta på det där men kommer också fram till att det nog är tur det, att man inte kan det. Jag tänkte i alla fall ge er en möjlighet att få se hur jag har det i mitt liv, genom min blogg.
Jag står mitt i livet med man, två små barn, jobb och en sjuk mamma och tycker helt enkelt att mitt liv och allt det som rör mitt liv är värt att veta för er. 

So long!

RSS 2.0