En mammas värsta mardröm!

Jag har kommit in i något slags "gåpåbiorus" kanske för att det inte sker så ofta längre och då framstår som lite exotiskt för mig. Jag har dock varit på bio två gånger den senaste månaden och har fått mersmak på det. Kanske är det årstiden men jag tycker att det går mycket bra filmer på bio idag. C och jag var i alla fall och såg Changeling med Angelina Jolie för några veckor sedan. Jag hade egentligen inga förväntningar på filmen och hade inte hört någon prata om den heller. Men vi kliver in i biosalongen på tu man hand, sätter oss på våra givna platser och jag börjar hetsäta mitt godis i vanlig ordning. Sen börjar en nästan 3 timmars filmresa med mycket hopp, förtvivlan och tårar. Ni som inte har sett filmen ännu får ursäkta de avslöjande delarna men ett värre människoöde för en mamma, förälder får man nog leta efter. Filmen utspelar sig i det korrumperade Los Angeles på 1930-talet. En ensamstående mammas 9 åriga son försvinner plötsligt spårlöst. En månad senare återlämnas en pojke av polisen men det visar sig att det inte är hennes son. Det här ser hon med en gång men istället för att polisen medger sitt misstag så utsätter de mamman för en maktlös kamp för att sanningen inte skall komma ut. Inte nog med att hennes son är försvunnen och hon inte vet vad som har hänt honom så blir hon dessutom inspärrad på ett mentalsjukhus för att hon vänder sig till medierna för hjälp. Filmen slutar på något sätt ändå fridfullt men långt ifrån glädjande men jag kände mig ändå så fruktansvärt bedrövad efteråt . För som förälder så känner man ändå någonstans att det här är det absolut värsta som kan inträffa en. Sen jag blev mamma för första gången för snart 5½ år sedan så finns de här tankarna i ens huvud väldigt ofta. Man har en beskyddarinstink som inte är av denna värld och dom känslorna är så enormt kraftiga att man nog är beredd på att gå hur långt som helst. Så till alla er där ute som planerar ett litet liv för första gången eller er som har ett litet liv i magen. Var beredd på enormt starka känslor som ni inte visste att ni hade!

Här kan ni läsa mer om filmen och se trailern.

Lite mitt på dagen tankar från mig.        

Kommentarer
Postat av: Linda

Jag börjar få hum om den där beskyddarinstinkten du skriver om. Man kommer nog ha kvar den hela livet, men man kan ju inte skydda dem från allt. Men kanske det mesta?

2009-02-17 @ 10:04:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0