Knasigt. Man kan ha varit hur trött som helst på dom. Man kan ha stått hela dagen och gapat och skrikigt, skällt och medlat åt och med dom. Men när ens små knoddar väl ligger där och sover så sött i deras sängar så sprängs hela ens hjärta av kärlek och saknad. Saknad över att inte få höra deras små röster. Deras små röster som gnäller, bråkar, skriker men som emellanåt smyger till med ett "jag älskar dig mamma" ,"jag älskar dig ända upp till månen mamma"och " min och bara min mamma".

Så var vad en orörd middag att bråka om egentligen?

.