Dentrettioförstamajtjugohundranio!

Vilken fantastisk mors dag jag har haft idag och det bästa av allt är att den inte är riktigt slut ännu.



Vi började eftermiddagen med lite brunch på Aludden, samma ställe som vi hade våran bröllopsfest på.
Så för oss är det här stället och dess omgivningar lite extra speciellt.



Efter maten funderade barnen på att ta sig ett dopp.



Vilket dom gjorde också.

 

Sen var det dags för lite metande och petande i vattnet.



..och en mor som blir firad..

Efter våran härliga dag så åkte vi även hem till min mamma för att ge henne en liten mors dags blomma och för att fira henne med lite pompa och ståt och med lite prinsesstårta så klart.

Hur har er dag varit idag?

  

En mors dag!


Idag är det alla mödrars dag.
 Vi har en alldeles speciell dag på året, precis som alla pappor också har.
Men en mors dag får naturligtvis en extra betydelse när man själv blir mamma,
då man faktiskt helt plötsligt ingår i den här katogorin
av personer som får firas och som får hyllas av sina barn, just idag. 

Jag vill därför hylla mina lilla mamma här på min blogg.
Ett litet hyllning till min mamma som alldeles för tidigt och på tok för orättvist,
blev sjuk och som varken orkar eller kan vara den mamma och mormor
som jag vet att hon verkligen skulle vilja vara. 

LÄNGTAR EFTER DIG
- av Siv Andersson

I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.

I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.


Till alla er mammor idag,
 ha en underbart härlig och solig mors dag idag!


    

En hotbild!

-Ska jag äta upp den här eller går ni upp och ger mig yoghurt? undrade en hotfull son i morse.



-Okej då då, du får väl yoghurt då. Svarade vi morgontrötta föräldrar.  

Sen gick vi ut i det härliga vädret för att äta frukost i det fria.



Idag ska vi iväg på namngivningskalas för barnens kusin, lilla Hanna.

Snacka om att pricka in rätt dag för ett strålande väder.

So long!



 

  

En klatchig slogan efterlyses!

Jag känner att jag är lite avundsjuk på er andra bloggare som har lyckats komma på sådana bra bloggnamn och dessutom har sådana bra slogans på era bloggar också.

Jag vet att jag satt och spånade ett bra tag innan jag startade min blogg och kände mig dessutom helt låst över att jag aldrig lyckades komma på något "outstanding", något klatchigt, något som i bara några få ord kunde beskriva mig.

Jag struntade därför i det helt och hållet och döpte min blogg efter mitt namn till slut, precis så som jag faktiskt heter, kort och gott, rätt pch slätt.  Men jag kan inte sluta tänka på det och jag kan fortfarande inte komma på något som passar klockrent in på mig. 

Det kanske är för att jag är så ovanligt vanlig eller kanske är det för att jag rent av är för vanligt ovanlig? Vilket fall som helst så skulle jag behöva er hjälp. Och kanske inte då för att ni känner mig så bra personligen ( några kanske men inte alla) utan för att ni just uppfattar mig på ett sätt som också lyser igenom i det jag skriver.

Någon som har något bra att komma med? 




  

En nöjd kundvårdad kund!

Jag fick ett litet märkligt samtal idag.

-Ja, det är Marielle.
-Heeej Marielle! Stefan heter jag och ringer från Telenor!
-Ja hej hej, säger jag.
-Marielle, du är ju kund hos oss och vi ringer dig bara för att höra om du har några frågor till oss?
-Öh...... nä!
-Så du känner att du är nöjd med oss och att det fungerar bra med abonnemanget?
-Jo, ja, det tycker jag nog.
-Då får jag tacka dig så mycket för att du är kund hos oss och att du är nöjd med vår service.
 Tack så mycket och ha en trevlig helg.
-Ja, tack tack detsamma!!??

Väldigt trevligt av Telenor att ringa men så kunde jag kan inte hjälpa undra vad det var för fel på honom???





    

Bara ytterligare än härlig dag i mitt liv!



Idag har det varit en liten paus i den så vanliga vardagen
med ett litet dagislopp för barnen
och en efterföljande fikastund för familjerna.

Bara ytterligare en härlig dag
 i slutet på min favoritmånad maj.



Livet efter!

Den sitter där på mitt kylskåp och jag ägnar den en liten tanke då och då. Men just idag så stannade jag upp och läste den lite extra noga igen, som jag gjort så många gånger förut. Min mormors dödsannons.

Nu är det lite mer än ett år sedan hon gick bort. Det var en måndag i mars som vi fick samtalet. Samtalet som fick mitt hjärta att klappa så mycket hårdare. Hon hade bara trillat ihop i hemmet, min lilla mormor och sen ville hennes kropp inte fungera längre. Jag och mina systrar fick åka i ilfart till sjukhuset, dit dom hade fört henne.

Där låg hon så stilla, så späd och hon såg precis så gammal och liten ut som hon faktiskt var. Men hennes hjärta slog fortfarande och ville inte riktigt släppa taget ännu men hon var knappt vid liv. Hon andades, hon såg ut att sova och vi, vi satt där och väntade. Väntade på det ofattbara. Det ofattbara sista andetaget. 

Men det går ju inte att komma ifrån att jag undrar. Jag undrar och jag får sådana här tankar ibland. Om livet efter döden. För jag vill ju veta men ändå inte. För jag vill ju veta vad som händer efteråt. Om livet bara tar slut eller vart döden för oss? Jag vill ju veta om min mormor har det bra. Om hon är med oss och om hon vakar över oss, om hon vakar över min mamma.
 
Men någonstans inom mig så tror jag mig veta. Men någonting inom mig tvekar också. För jag vill kunna vara realistisk, jag vill kunna förstå att livet bara tar slut men jag vill också kunna tro och hoppas på att livet faktiskt lever vidare.

Jag vill tro att man har det kanske bättre, att vänskapsband är återfunna, att man får vara bland sina nära och att man är omsluten av sina kära och att man kanske väntar. En väntan på att få födas på nytt. Ett nytt liv som ska levas och en nytt liv som också ska avslutas. Ett liv som ska få cirkeln att bli sluten. Livets cirkel som lämnar så många obesvarade frågor kvar till oss, till oss som undrar och som lever och som nog aldrig kan få svaret. Svaret på frågan som vi så ofta ställer oss. Frågan om vad som händer, vad som händer just efter döden.  



            

So far so good!

Det bästa med dagen än så länge var att sonen inte ens orkade äta upp hälften av sin gigantiska Lion glasstrut.




 

J`taime!

Lyssnade på radion tidigare idag där dom pratade kring ämnet omanligt. Först var det en tjej som hade dissat en kille eftersom han hade beställt in en päroncider till sig själv och det var, för den här tjejen, höjden av omanligt för henne och därför tog den romansen också slut.

Sen berättade en annan tjej om en av sina misslyckade romanser med en kille som redan på deras första dejt hade sagt att han älskade henne, och även på deras andra...tredje o s v. Den romansen hade också fått ett snabbt slut.  Av just den anledningen att hon tyckte att det var åt skogen för tidigt att säga de tre små, redan då.

Men när i början av ett förhållande är det egentligen ok att kläcka ur sig de tre små söta orden?

Jag vet själv att jag var väldigt försiktig i början av vårat förhållande men jag kände det dock stark redan tidigt men avvaktade för att få någonslags signal på att det nu var fritt fram att säga det. Men vad jag minns så hann han, min C ändå före mig och än idag så kan jag minnas platsen och nästintill datum och klockslag för det var magiska ögonblicket. För då väntade vi ändå så pass länge att det började kännas rätt så ordentligt. 

Men vad tycker ni andra? Är det ok att säga "jag älskar dig" redan på första dejten eller ska man av ren principsak vänta med "jag älskar dig"?

       



J´taime...te amo eller le amo.. ich liebe dich..ai shite imasu...minä rakastan sinua.


Bara så ni vet!



Och för er som nu tänkte "vad ända in i helvete" kan gå in här och läsa.


Vill man bli fin får man lida pin!



Har ni sett på underverk?

Jag vill nog helst slippa använda några sådana
här små käcka push up trosor i framtiden,
 så därför ska jag nu iväg och Bodypumpa min rumpa.

Det är första gången sen efter "varvet" så om jag kommer att gå lite konstigt imorgon 
så kan det ha att göra med lite träningsvärk i de bakre regionerna.

Men vem vet, någon dag, någongång
så kanske jag finner de här trosorna
 som guds bästa gåva till min då, 
något nerhasande bakdel.



 

Frågeformulär!

0. Var hittade du denna lista, länka till inlägget: Kattis
1. Hur gammal är du om fem år? 38 år
2. Vem var den sista du träffade? Min lilla stumpe E men det tog sin lilla tid att skriva det här så nu skulle jag nog säga min man och nu är det min lilla E igen.
3. Hur lång är du? 159 ½ cm
4. Vilken var den senaste film du sett? På bio var "Män som hatar kvinnor"
5. Vem ringde du senast? Min man om middagshandlingen. 
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "Jag var hemma vid 12 men somnade först efter 1" Till min kära väninna Elin.
7. Vad är helgens planer? Namngivningkalas för barnens kusin, lilla Hanna.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? SMS när jag inte kan ringa eller när jag inte orkar prata i telefon
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Skilda.
10. När såg du senast din mamma? Nu var det faktiskt ett tag sedan och det dåliga samvetet kopplades genast på..
11. Vilken ögonfärg har du? Blå
12. När vaknade du idag? 05:40
13. Har du någon gång hittat en katt? Njae, räknas hemlösa katter på Rhodos?
14. Vilken är din favoritplats? I värmen, solen, stranden, sängen, favoritsoffan...
15. Vilken plats föredrar du minst? Kanske en gynstol? :-(  
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Inte så stor skillnad från nu kanske.
17. Vad skrämde dig som barn? Lekar där det innebar att man skulle bli jagad. Jag var verkligen livrädd.
18. Vem fick dig att skratta senast? Antagligen min lille pruttunge A.  
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nope, har några stycken någonstans
20. Har du stationär eller bärbar dator? Vi har två bärbara och två stationära
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med linne och underbyxor :-)
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två+två av C:s kuddar. 
23. Hur många landskap har du bott i? Öh! två?
24. Har du någongång spytt på någon? Alldeles säkert när jag var liten bebis. Eftersom mina barn var ena riktiga kräkbarn så förutsätter jag att jag var det jag med. I vuxen ålder Nej!
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Skor och barfota. Strumpor har jag bara när jag fryser.
26. Är du social? Ja, fast med introverta inslag.
27. Vilken är din favoritglass? Just nu all sorts Ben & Jerry glass
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Shoppa, resa och antagligen köpa på oss en massa onödigt.
29. Tycker du om kinamat? Ja, ibland.
30. Tycker du om kaffe? Nej (fast bara med sprit i)
31. Till frukost? Nej, helst juice men te går bra också.
32. Sover du på någon särskild sida? Njae, fast kanske ändå mest åt det hållet som ger mig fria luftvägar.
33. Kan du spela poker? Klädpoker Yes!
34. Tycker du om att mysa? Ja, en spontan mysstund kan vara väldigt trevligt. 
35. Är du en beroendemänniska? Jo, jag kan nog allt bli beroende av diverse olika saker
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej, inte vad jag kan komma på just nu.
37. Vill du ha barn? Jag har redan två och är nöjd för tillfället men man vet aldrig.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska. Läste dock Franska C och Italienska C på gymnasiet.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja, med min mamma.
40. Föredrar du havet eller en pool? Pool eller kanske hav.......eller pool eller hav eller...
41. Vad spenderar du helst pengar på? Planteringsblommor just nu för tillfället. 
42. Äger du dyra smycken? Njae, mycket är bara bling bling.
43. Har du någon gång testat narkotika? Faktiskt ALDRIG!!
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Middagsmaten...men skrev först Pollygodisar men det här inlägget tog sin lilla tid att jag hann äta middag också.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Våran lilla A. Han kläcker sådana härliga kommentarer.
46. Välj ett ärr på din kropp? Ett ärr på magen efter A:s födelse.
47. Vad har du för ringsignal? Robin och Kleerup. "With every heartbeat".
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Nej. eller vart går åldersgränsen?
49. Flirtar du mycket? Nej, inte mig veterligen.
50. Vart togs din profilbild? Profilbild på bloggen? På Model Lab i Göteborg 
51. Kan du byta olja på bilen? Kanske, kanske inte....
52. Har du fått fortkörningsböter? Nope! Never ever..
53. Vilken var den senaste bok du läste? Jag lyssnade till Magdalena Graafs "det ska bli ett sannt nöje att döda dig"
54. Läser du dagstidningen? Nej
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Ja, IForm
56. Dansar du i bilen? Det kan nog rycka på en axel eller två ibland, ja. 
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Mix Megapol.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Antagligen någons personnummer eller avtalsnummer.
59. När var du i kyrkan senast? I augusti när goda vänner gifte sig.
60. Vilka personer utmanar du: Alla som läser detta!




Paeonia suffruticosa!

Trots att den här långlediga helgen gick vansinnigt fort så har jag nu ikväll ändå hunnit att gå ut och agera lite trädgårdsnisse. Jag är verkligen ingen expert på trädgårdar och mitt intresse för blommor och plantering kunde ju ha varit större med tanke på de antal kvadratmetrar till trädgård som vi ända har att tillgå. Men en sak vet jag och det är att så länge som jag kan minnas så har Pionen alltid varit i särklass min absoluta favoritblomma, samma underbara favoritblomma som också återfinns på alla mina bröllopskort på min brudbukett.

För ikväll så skulle jag kunna göra vad som helst för att få hålla kvar den härliga känslan av att få vara långledig. Känslan av att den goa sommaren snart är här. För nu är det slut på alla underbara lediga helgdagar för en tid, för min del. Nu är det bara att bita ihop och hoppas. Hoppas på solen och på sommaren. På att i år är solen är här för att stanna och på sommaren för att den ska inge mig med hopp, hopp om den härliga semester som snart och inom en snar framtid, står alldeles nära och för dörren min.  



   

På G igen!

Mer än en veckas paus behövde jag inte för nu är jag på gång igen.



Min lilla identitetskris är över och jag har äntligen hittat mig själv igen.

Hon låg där i löparspåret och väntade på mig, tränings Marielle :-)




En mycket bra dag att fira sina 90 år på!

Nu är jag nyss hemkommen från en lång men trevlig bilresa från Norrköping med omnejd. För mig är en lång bilresa lika med en lång tupplur. Om det inte är jag som kör bilen så är det jag som sitter och sover från det att vi startar tills det att bilen stannar. Avkoppling, syrebrist, jag vet inte vad det beror på men sömnig blir jag. Så där lagom sömnig som lämnar en öm knyckande nacke efter sig.

Så när vi, min syster, farbror U och jag anlände till farmor på Apelgården i Norrköping var vår pappa B redan där. Efter att åter igen ha konstaterat att farmor hade blivit en aningens kortare sen sist, födelsedagskramen var utdelad och mysteriet med vem som var vem, utav min syster och mig ( det är så numera) var avklarat så kom även våran farbror L dit. Det bestämdes då att födelsedagsfirandet skulle bära av mot  Söderköping. En liten, men numera inte en helt ovetandes stad för mig.
 
Först en liten lunch på stadens kinarestaurang och sen en liten biltur till Stegeborgs slottsruin för att avnjuta en efterrätt på Stegeborgs Hamnkrog. Det här kan ju tyckas som ett stort äventyr för en 90 årig dam i sina bästa år men trots sina 90 vårar på nacken och lite lätt glömska sinne så är hon fantastiskt pigg min lilla farmor.    

Så med våran tur med vädret och smarriga Tobleronepanncottas till efterrätt så måste jag nog ändå säga att en bättre dag att fira sina 90 vårar på kan inte lilla farmor ha fått.







Efter en sådan här ansträngande dag måste nog fru Ekener gå och lägga sig.

God natt mina vänner!



     

 

God morgon min sköna!



Brukar C säga på morgonen när han ser mig.

Är det hon, den där som han menar som sin sköna?
 
Idag ska jag iväg till Norrköping till min farmor som firar 90 år,
därav denna arla morgon och därför också denna fråga på en nyvaken trött fru.

Ha en underbar lördag idag!

 

Här blir inga löparrundor gjorda!

Kan ni fatta? Hon, Marielle som brukade träna och röra på sig 4-5 gånger i veckan har fått motivationsstopp. Jag har blivit värsta slöaste soffliggaren. Jag kan höra mig själv säga flera olika ursäkter till att inte åka iväg och träna eller att inte snöra på mig löparskorna.

I morse kunde jag inte gå ut och springa för jag hade ju inte ätit någon rejäl middag kvällen innan och springa innan frukost ,då dagen efter är ju inte bra. Det har jag ju hört att man kan dö av t om.
 
Och springa efter frukost det hade jag inte tid med för man ska ju helst vänta en timma efter det att man har ätit för annars kan man ju drunkna, för det har jag ju också hört. Fast mest när den gäller simning men man vet ju aldrig. 

Och just nu är vädret faktiskt väldigt ostadigt och det kan faktiskt börja regna när som helst och det är ju inte heller bra för det har jag ju också hört att man dö av. För visst är det väl så?

Tur är det i alla fall att jag snart ska till frissan och dit är det alldeles för långt för att gå eller cykla eller springa men också lite, lite för kort för att motivera varför jag ska ta bilen.
 
Åh, vilket dilemma!!



Nu ska de små grå snart bort. Ser ni dom?


Drömtydning? Nej tack!

Jag somnade tidigt igår kväll och sov länge nu på morgonen så därför har det inneburit en lång och händelserik natt i drömmarnas tecken.

Jag höll på att bli kidnappad och var så rädd att jag låg och skakade under täcket, men när jag vaknade till så var det barra ösregnet som hade skrämt mig. Jag var visst gravid också och födde en liten bebis utan minsta vetskap eller smärta om det. Själva BB var också min arbetsplats och därför passade jag på att jobba lite under tiden.

Jag var även tillbaka till mitt gamla flickrum i mitt föräldrahem och hade fest med TV.n som underhållning. Jag gick och handlade utan byxor i den lokala affären och kom på det först när jag gick därifrån och valde därför att åka rullskridskor därifrån, utan att behöva byta skor först, eftersom det är det absolut snabbaste sättet att ta sig hem på?! Obemärkt !!!

Det har var ju naturligtvis ett ypperligt tillfälle att googla lite på drömtydning men när jag sen fick veta svaren på hur det tolkades som, så kändes som jag helst inte ville veta.

Freud hit och Freud dit....Jag tolkar mina egna drömmar själv och enligt mig så betyder det här bara att jag är en fena på att vara effektiv. Jag klarar mig undan kidnappningar samtidigt som jag festar loss och slappar framför TV:n och när det är dags för att föda barn så väljer jag ett ställe som jag känner mig hemmastadd på samtidigt som jag kan jobba undan lite för att slippa vara ifrån jobbet i för många dagar. 

Men det här med byxorna det kan jag inte förklara mer än att det är väl inget konstigt med det. Det har vi väl alla gjort någon gång. Handlat utan byxor och sen åkt rullskridskor hem?

Nej, nu är det dags för mig att gå och ta mig byxorna för nu ska vi åka till blomsteraffären och handla.

 



     

Jag ser det snöar!



Det är verkligen helt sjukt vad mycket poppel som flyger omkring i luften.

Man får ju vara rättså tacksam och glad att man inte är allergisk. 

  

Långledig!

En efterlängtad långledighet är här och vi hade planerat att bara få vara och gå och skrota i 4 dagar med sol och trädgårdshandskar på. Men på något underligt sätt när man vet att man är ledig några dagar så blir det oftast tvärtom. Man tänker att eftersom vi nu ändå är lediga i så många dagar så kanske man kan boka upp sig lite. Så nu slutar det med att vi istället är uppbokade med olika saker varenda dag.



Men frågan är om vi verkligen behöver fixa i trädgården med våra fina blommor? Fjolårets intorkade blommor hänger ju så fint kvar.

Ja, så kan det gå.


Som nära anhörig!

Jag går på stödträffar för anhöriga tillsammans med mina systrar. Varannan tisdag träffas vi och då är det även andra anhöriga i ungefär liknande situationer där. 

Det här är en väldigt skön och givande stund för oss där vi kan känna oss förstådda och vi kan berätta för varandra hur vi upplever sjukdomen och hur vi hanterar den olika. Vi öppnar oss för varandra och anförtror oss om våra erfarenheter och våra känslor runt och omkring våra föräldrars sjukdomar. Det är känsligt, det är naturligt och det är faktiskt framförallt väldigt roligt.

Idag var det fjärde gången som vi träffades och nu är vi inga främlingar för varandra längre. För idag pratade vi "Macken" Ja, teveserien Macken. Vi pratade om Galenskaparna & After Shave. För om man känner mig och mina systrar väl så vet man att det här är ett ämne som rätt så ofta kommer på tal. Vi är nämligen uppvuxna med Galenskaparna & After Shave. Vi blev matade med deras serier och tv- program och vi kan allt som oftast rabbla långa repliker utantill utan några som helst problem.

Det här fann de andra som var på träffen väldigt underhållande. De skrattade åt oss, med oss och vi bara spann vidare. Vi satt och pratade i två timmar idag utan att egentligen ägna någon större tid eller tanke åt det vi egentligen var där för. Men det är ju det som är det bästa. Det som våra träffar egentligen går ut på.

För mitt i allt elände som vår mammas tragiska sjukdom har givit så kan vi alla skratta åt det. Vi kan se andra saker bortom all sorg. Vi har lärt oss att ta fram glädjen i det som finns kvar. Vi har lärt oss att kunna skilja på att vara sorgsen och att vara deprimerad. För vår mammas sjukdom och på det sätt som den har förändrat henne, är för oss en stor sorg och en enorm saknad som vi alltid bär med oss.
 
Men vi är inte ett med den sorgen och vi är definitivt inte sjukdomen. Vi är en nära anhörig som bryr sig och en nära anhörig som försöker leva ett vanligt liv och som aldrig, aldrig kommer att sluta bry sig om vår mamma, vår mamma som har en enorm tur att ha oss, som just sina nära anhöriga.     

    

Någon som kommer ihåg?


För ingen annan anledning än att....

.... jag tycker att låten är bra och att han sjunger grymt skönt men låter mer som en härjad 50 åring än sina snart 27 år.

 

Annars är allt bra så här en tisdags eftermiddag med lätt kurrande mage och middagstorka som helst ska vara över och klar om en kvart.

 

I Marielles huvud hela tiden!


....muffins, kanelbulle, tårta, chokladboll, bakelser.....

Japp, en gottegris är jag.
En riktigt stor sådan.
Tackar aldrig nej till lite fika
eller en smaskig efterrätt för den delen heller. 

Men det var sjuttsingen var jag var sugen på en massa sötsaker idag då.

Fick dock nöja mig med lite keso och frukt istället.

...pannacotta, chokladpudding, kladdkaka, blåbärspaj....


Städerska sökes!

Jag tycker att det finns andra saker, andra mycket viktigare saker att lägga sin tid på. Därför funderar jag på att skaffa städhjälp till hemmet. Nu har jag inte kollat upp vad det kostar så jag kan inte uttala mig om det skulle vara värt det men som jag känner just nu så ska det mycket till för att jag skulle känna att det inte skulle vara värt det.

Jag gillar verkligen att ha ordning och reda runt omkring mig. Det ska lukta fräsht och allt ska skina och se blankt ut. Fönstrerna ska vara välputsade och kläderna vikta och strukna. Blommorna ska vara vattnade och diskmaskinen upplockad och inga smulor ska ligga kvarglömda på middagsbordet.

Men jag har inte tid. Eller jag har naturligtvis tid för det handlar givetvis om hur man väljer att prioritera sin tid. Men jag vill göra så mycket annat just den tiden som jag faktiskt är ledig. Jag vill kunna umgås med min familj mycket mer effektivt, jag vill kunna sticka iväg och träna när jag vill och inte behöva känna att det blir på bekostnad av hemmet eller min tid med mina barn.

Jag vill kunna slippa känna ångest över ogjorda måsten här hemma, slippa känna mig tråkig för att jag bara måste vara inne och städa vid eventuellt fint väder. Jag vill kunna visa upp ett välstädat hem utan att ha behövt stressat ihjäl mig innan för att hinna dammsuga och plocka undan.
 
För det är det som det handlar om. Jag vill att mitt hem ska vara fint men jag vill också att vi ska kunna leva och bo som man ska göra med våra två små barn utan att behöva ha känslan av ett ostädat hem och utan att våra barn ska behöva känna att det inte får stöka ner eller tassa på tå för att röra till det.

Vad säger ni andra? Vad har ni för erfarenheter? Är ni för eller mot? 



Någon som känner någon som känner någon som känner någon som vill städa?


En dåres försvarstal!

Jag börjar nog kunna se det roliga över det hela nu. Det som alla pratade om igår, det som igår kändes som en omöjlighet. Det som igår kändes som en helvetesplåga och rena tortyren. Jag kan idag se tillbaka på händelsen som en bra och kul dag ändå. En dag med kanon väder, kalasstämning och en härligt påhejandes publik.

Men hur är jag funtad egentligen? Hur kan det bara vända så? Har jag glömt bort alla mina tankar som jag tänkte under varvet, alla jobbiga känslor som kom över mig. Min fruktansvärda törst. Min kamp mot både tid och smärta.

Ja, det är väl så vi fungerar antar jag annars hade det inte varit så många som springer år efter år, eller så många som ändå väljer att skaffa fler barn efter en hemskt smärtsam förlossning. Vi glömmer, vi förtränger det som var jobbigt och intalar oss själva att det nog inte var så farligt ändå.
 
Vi ser bara det som upplevdes som positivt. En efterlängtad målgång, att äntligen få vätska eller en enormt älskad liten bebis. Och vi har den egenskapen att bara komma ihåg dom bra tankarna tills det är dags för nästa gång igen, då vi på nytt inser hur fel vi hade. Hur otroligt smärtsamt fel vi hade.

Men nog är det väl så att vi är alla dårar som går på det. Men nog är det också så att det krävs just en dåres förstånd för att lyckas behålla förståndet under all den smärta, all den törst och all den plåga som ett Göteborgsvarv ändå ger.   

"It takes a fool to remain sane"

    

 

   

Ett försvarstal från en sliten med något gladare och nöjdare Marielle.


Lägesrapport!



Soffliggandes, snaskätandes, bloggtittandes, småslumrandes.


Det är gjort, det är över och jag överlevde!

Nej, att springa Göteborgsvarvet obemärkt det gör man inte. Man springer inte 2.1 mil utan att känna av varenda benmuskel, varenda flämtning och andetag som man tar. Och man springer inte 21 kilometer utan att längta och trängta efter vätska.

Jag vet inte längre vad jag tycker är värst. En halvlång förlossning eller att springa en halvmara på några timmar. Jag vet inte längre vad ordet roligt i löparsammanhang betyder men vad jag vet är att känslan av att vara törstig, okontrollerat törstig är något utav de värsta som man kan genomlida. Att vara törstig är tusen gånger värre än att gå omkring med en kurrande mage, lite lite för länge.

Jag tog mig igenom det med snustorr hals, med stumma ben och med håll först på höger sida för att sen känna av det på min vänstra sida. Jag tog mig igenom med gråten trängandes och med en stark längtan efter målgång, en stark längtan efter vätska och med en enormt stark längtan efter C:s famn som skulle tala om för mig att nu är det gjort, det är över nu, över tills nästa impuls av självplågeri kommer svepandes över mig igen.

En kort men intensiv 6 veckors löpträning är nu till ända och jag kan nu gå vidare i livet med flaggan i topp och med stolthet i rösten säga att 1h 57min 23 sec är en förbannat bra tid med mina förutsättningar och för att den just är min tid. Men skulle jag någonsin göra om det igen så skulle det inte vara för att det är en sådan fantastisk "kul" grej för något kul varken såg eller hörde jag , utan det skulle snarare vara för att försöka få en bättre tid med förhoppningsvis bättre och med längre förberedelser inför denna hopplöst krävande helvetesplåga.





En trött, seg och orkeslös Marielle säger Go natt och är det någon som vill köpa ett par löparskor billigt? För jag vill inte se åt dom på evigheters evighet. Nåja, tills nästa vecka åtminstonde...




 
            

       

En skön avslutning och en mördare går fri!

Det var med råttgift som jag tog död på dom. Två stycken som stod i vägen för min Hollywoodkarriär och dom var tvungna att undanröjas. Ingen anade någonting och med mitt pokerface och oskyldiga uppsyn så gick jag fri och tog hem segern. 

Jag pratar naturligtvis om gårdagen på Thorskogs slott och om det mordmysterie som utspelades där under middagen. Vi blev tilldelade våra olika roller under förrätten med en liten lättare beskrivning på hur karaktären skulle vara sen blev vi kallade för ett litet rollsamtal där det i mitt framgick att det var jag som var kvällens mördare. 

De kalla kårararna som vandrade ned längs min rygg då startade igång en förvandling inom mig och jag gick in i min roll som den mördare som jag faktiskt är. Jag agerade min roll väldigt väl, med låg profil och med konsten att få de andra att fatta misstankar om varandra istället så gick jag därifrån med segern och äran i behåll.

Lite skrämmande är det ändå att jag är så grym på att hålla minen att jag faktiskt börjar tro på mina lögner själv.
Ja, sådan är tydligen jag.

Jag hade en underbar dag igår, en fantastiskt dag som fick mina tankar att vila på något annat. Det var långpromenader längs med en vacker natur, ett fantastiskt väder, lerduveskytte, pilbågsskytte, ankrace, poängpromenad, roddtävling och lunch ute i det gröna.
 
En superskön dag och avslutning på arbetsveckan men också en superhärlig avslutning med gänget på jobbet. Samma gamla goa jobbarkompisar som jag nu har träffat varje dag i precis två års tid och som nu ska bli mitt "gamla" goa gäng då det är dags för mig att röra på mig. Dags för mig att förflytta mig till nästa utmaning inom jobbet. En ny tjänst och nya jobbarkompisar som det ska jobbas, pratas och förhoppningsvis även skrattas med varje dag. 







Och som ni säkert märker som nämner jag ingenting om vad som väntas om några timmar och på så sätt så kanske jag glömmer bort det och råkar genomföra det i bara farten... eller?

I´ll be back!



            

I have a dream!

Jag har börjat tappa förståndet. Det där Göteborgsvarvet har tagit sig in i mina drömmar också. Inatt drömde jag att jag helt enkelt missade min starttid och jag blev helt hysteriskt ledsen. Bara det.......

    

Idag ska jag iväg med jobbet till ett gammalt slott på lite aktiviteter som ska avslutas med en go middag och lite mordmysterier. Jag har faktiskt valt att inte sova över för hur skulle det gå till när jag i vanliga fall har svårt för att somna utan ångest inför morgondagens strappatser och dessutom ha ett gammalt spöke som hemsöker mig?


Tre saker!

När bloggtorkan tränger på som värst så är det tur att dessa utmaningar finns.

Den här hittade jag hos Kattis11.


Tre saker som alltid finns i min/mitt......

Kylskåp: Mjölk, yoghurt & juice

Frys:
  Bröd, gamla lussebullar & gammal glass

Skafferi:
Katrinplommon, fruktkonserver & pasta

Handväska:
Plånbok, passerkort & handkräm

Sminkväska:
Mascara, rouge & foundation

Badrumshylla:
Deo, parfym & massa krämer

Förråd:
Gamla skor, Julsaker & trasiga fönsterlampor

Hjärna: Kvällens föräldramöte, middagsbekymmer & Göteborgsvarvet

Jackficka:
Kom ihåg lappar, femkronor & näsduk "utifallatt"

Kryddskåp: Piffi krydda, lökpulver & torkad timjan

Barskåp:
Whiskey, mousserande vin & CD skivor

Köksbänk: Kaffebryggare, tekokare & brödrost

Någon som vill haka på den här utmaningen?


Yeah right!

Jag fick ett roligt SMS idag.


Skulle knappast tro det pappa!

...att jag skulle slå det då menar jag...



På lördag!

Det är på lördag det händer. Då all min konditionsträning ska få bekänna färg. En halvmara ska springas och jag är så laddad.

För er som känner att ni bara måste följa med mig genom den här härligt underbara resan på 2.1 mil så kan ni maila mig och få mitt startnummer och på sätt kan ni följa mig genom SMS.

Maila mig på marielle.ekener@yahoo.se

Gå sen in här och beställ mina mellantider och vips så kan ni se vilket helvete jag genomlider och ja, det är jag Marielle som springer även om dom gärna vill kalla mig vid ett annat namn och kön.




Är ni med?



"##¤#%"/&/¤¤#¤#"#"¤#¤%¤!!!!

I mitt jobb så pratar jag väldigt mycket med kunder och jag får nog säga att de allra flesta är väldigt trevliga, sakliga och har det uppstått något missförstånd så är de ändå väldigt förstående och likaså är vi. Men det finns undantag och ett stort sådant fick jag äran att prata med idag. Ett stort undantag som inte var utav den här världen.

Eftersom jag under samtalet inte kan häva ur mig all frustration och ilska som jag känner, då jag för övrigt inte heller får en syl i vädret eftersom kunden vägrar att lyssna, så tänkte jag göra det nu istället.

Så håll i hatten....

Satans J-la !"#¤#¤E%R%R&T%&/&&//(/()()(=))=)=)=?=)?=?######&%¤%¤#¤())==?==((&/&%¤%&&(/()(=)(=)(=))()=(?=)?T%¤#""!"!"#¤#¤%%&&//(()))()()/¤%#¤"#!""#"#¤#?`?==?)()((/&%%#¤"#!""!"##¤%¤&/(())=)==?=))//&%%!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
WWWWWWWWWAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

.....Puh, så skönt det känns nu då.

Så när vi ändå är inne på att vara arg, har ni varit inne på den här sidan och läst någongång? Där finns det exempel på många knäppa typer. Vissa är säkert befogade men ibland undrar man om det inte är lappskrivaren i sig som är problemet. Underhållande är det i alla fall. 



Nu ska jag ta all min uppdämda energi och ta mig en lättare sväng ut på bygden med mina löpskor,
för nu är det bara 3 dagar kvar tills lördag
och 
vad händer på lördag då?

  



 


Idag är en sådan dag!

Vaknade imorse med skoskav (jag har inte sovit med skor utan det är efter min långpromenad igår kväll) och var dessutom fortfarande uppretad över min missade frisörtid och det där humöret det satt i ett tag .

Så var är inte bättre än att lyssna på lite hårdrock när man är lite småsur och aptrött på det mesta.
 

Har inget speciellt att skriva om idag och ingen lust heller för den delen så jag återkommer när jag har det helt enkelt....


Det man inte har i huvudet får man ha i bena!

...brukar man ju säga. Men hur sjutton ska mina ben kunna hjälpa mig när jag idag totalt glömde bort min frisörtid. Eller jag hade inte glömt bort den utan mer tagit fel på dag. Men är inte en "komihåglapp" tänkt att man ska ha den i plånboken för att påminna sig själv om tid och dag? Nu ligger den mest där bara för att håna mig. 


 Så nu blir det till att gå och dras med den här utväxten ett tag till nu då!


Middagstorka!

Det råder total middagstorka i det Ekenerska huset. Jag står som ett frågetecken varje gång det ska vankas middag och jag blir helt hispig till slut för det ska inte bara vara snabblagat utan det ska vara näringsrikt också.

Hjälp, vad hände med den duktiga Marielle som redan på söndagen satt och gjorde små matlistor och middagsscheman för hela veckan. Hon den där Marielle som alltid lagade så varierande mat med bra råvaror.

Jo, ja just det ja. Hon är ju inte mammaledig längre och hon jobbar dessutom varenda vecka mån-fre och hon orkar helt enkelt inte vara så planerande längre. För visst hade mina middagscheman och matlistor sin charm men det går inte att komma ifrån att jag förr kunde ägna en hel söndag till att slå upp recept, skriva matlista och sen åka för att inhandla maten också. 

Jag har helt enkelt mognat och vuxit ifrån den där fasen nu och jag har dessutom kommit på att jag vill göra andra saker på mina lediga söndagar. Som att hitta på något kul med familjen, sitta och slöa i soffan eller varför inte bara få åka och köpa hämtmat eller gå på restaurang.

Mognat eller inte...skönt och slappt är det i alla fall.



Does were the days!

Men idag blir det pastasallad med kyckling och halloumiost och det kom jag på nu under tiden jag skrev.
 
Alltid någon som blir inspirerad kanske?

    

En moders ömmande hjärta!

Jag är så glad att jag har dom och jag hade inte överlevt en dag utan dom. Mina småtroll, mina små pruttungar som jag brukar kalla dom.

Det finns väl ingenting som kan göra mig så lycklig och stolt som mina barn men det finns heller inget som kan göra mig så olycklig som mina barn. För mitt hjärta ömmar så för dom, för allt som kan hända dom och för allt som jag inte vill att de ska behöva få vara med om.

Det är det här som kan göra mitt hjärta olyckligt. Att jag inser att det kommer att komma en tid då jag inte alltid kommer att vara med dom. Att de kanske inte alltid kommer vända sig till mig med sina bekymmer och svårigheter. Att de en dag ska växa upp och bli stora. Stora nog att gå sina egna vägar i livet och följa sina egna beslut. 

Men hade jag kunnat så hade jag stannat tiden. Stannat tiden på den tid som är just nu och få behålla mina små pruttungar precis så som dom är idag. Så som jag vill att livet ska vara, så som jag uppskattar livet som mest.

Mina lagom stora behövande småtroll, mina lagom små men tillräckligt stora älsklingar. Tillräckligt stora för att kunna ge mig, som deras mamma så mycket härliga uppskattande små ord och tillräckligt små för att kunna älska mig för den som jag är. För den mamma som dom har och för den mamma som jag är och det, det är den bästa mamma som dom någonsin kan få. 





 

Tankar ur en ömmande moders hjärta som både vill och inte vill att hennes små ska växa upp och bli hennes stora små.

 

  

Om jag hade varit en man!

Jag har blivit lämnad ensam utan man och barn för några timmar och funderar på om jag ska ta och börja storstäda.

Skulle jag tänka så om jag hade varit en man tro?

Nä, troligtvis inte så det blir nog att jag tar på mig de här istället....



Så jag återkommer med tröttare ben än vad jag hade innan, mer illaluktande fötter än vad jag hade för en stund sedan och med bortsprungna tankar om dammsugning och annat som har med städning att göra.

 

Dagens...

Känsla: Slapp, trött och slö
Smak: Gamla chips från gårdagskvällen
Ljud: Tv 4 nyheter
Syn: Sorg (fick just en tråkig historia berättad för mig)
Lukt: Ska man kosta på sig en dusch idag?
Känning: Jag skulle så gärna önskar att  mina barn alltid får vara lyckliga och glada och att inget ont händer dom.
Outfit: Mysbyxor och linne
Frisyr: Megatrassligt hår
Aktivitet: En lättare löprunda någon gång under dagen
Bästa: Sovit länge på morgonen och låg och gosade med småtrollen och det stora trollet länge
Väder: växlande molnighet
Blogginlägg: Tankar om dagen.



En lat Marielle som tycker att lata söndagar är det bästa som finns men som skulle önska att rastlösheten kunde hålla sig borta.





 

En holy tradition!

Ikväll är vi bjudna på middag. En vesslanmiddag. Förhoppningsvis så är det inte någon död gammal vessla som det bjuds på utan det är middagen i sig som vi kallar för Vesslanmiddag. Namnet kommer sig av att C och hans killkompisar en gång i tiden, bodde tillsammans i ett hus som stod just på gatan Vesslestigen.
 
Det var där C bodde när jag träffade honom. I ett stort hus tillsammans med 5 killkompisar. I ett hus där inte bara ord som fest och barhäng förekom utan också ord som ordning och middagsscheman. När vi sen efter två år bestämde oss för att det var dags för C och mig att flytta ihop, i en egen lägenhet så bestämmdes det också att alla 6 killarna skulle flytta till varsitt. 

Det här är snart 9 år sedan och vi har en tradition sedan dess. En middagstradition. En middag tillsammans var tredje månad där den som bjuder på middag har blivit framlottad utav oss gemensamt .

En kär tradition som jag skulle ha svårt att vara utan. En tradition som vi så gärna håller oss kvar i trots utökning av småknott och bortfall av utland/Gotlandsbosatta. En tradition som vi nästa år får fira. 10 år av väldigt mycket glädje. 10 år av väldigt mycket mat och 10 år av väldigt, väldigt mycket Holy Diver. 

   

Rock on!


En blå lördag!

Nej, ingen deppig lördag utan jag pratar faktiskt om att jag tycker att ordet lördag är blått.  Ända sedan jag var liten så har jag tyckt att ord och bokstäver har olika färger. Jag ser alltid en färg när jag hör/läser ett ord.
 
Lördag= blå
Söndag= vit
Måndag= orange
Tisdag= grön
Onsdag= beige
Torsdag=mörkgrön
Fredag= vit


Samma är det med namn. Mitt namn, Marielle tycker jag är blått. Linda min systers namn är rött och min andra syster Malins namn är också blått. Och Missi, vår stora lurviga kisses namn det är rött. Men det kanske mer är för att han är en röd katt.   

  

Är det här vanligt? Tänker ni så här också? och har ni andra färger i så fall? 

 

Pettersson...???? vad kom det ifrån?

Jag har snart varit gift i två år och har nästintill varje dag fått säga mitt nya efternamn (jag svarar väldigt mycket i telefon på jobbet) så därför har jag också tränat på mitt efternamn rätt så mycket och jag får nog säga att det nog sitter som en smäck.

Men idag. Plötsligt så slank det bara ur mig. Bara så där. Jag blev alldeles stum efteråt och rösten jag pratade med undrade vart jag tog vägen. Pettersson...? Snacka om att vara trött idag.


Bättre och roligare än så här blir det inte idag. Är så fruktansvärt seg och jag är bara glad att jag överlevde arbetsdagen.
Men är man en bloggerska så är man och då är det bättre att göra det liggandes än inte alls.


Slow motion!

Idag kommer det inte att vara någon alert och käck Marielle, bara så ni vet. Så fruktansvärt trött och stel i kroppen.



Så här kan man se ut så här dagen efter en lååååångt löparpass. Och det mina vänner är ingen syn som får fart på kroppen direkt.

Hoppas att ni får en skön fredag!


17 km är långt men 21 km är fortfarande längre!


Vad kallas den här rödfärgen månne?
Falu?
Chock?
Cerise?

eller kanske bara ren 17 kilometers utmattningsfärg.

Sov så gott mina vänner!

 

Anta en utmaning!

Den här idén fick jag från Messan.

1.Ta fram din mobil.

2. Gå till inkorgen!

3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en

4. Fråga 1 - första meningen i första sms:et

5. Fråga 2 - första meningen i andra sms:et, o.s.v

6. Utmana ett par personer och givetvis alla andra som vill!

Här kommer mina svar:

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen? Halloj! Hur gick det igår?

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis? Lycka till idag!

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss? Festernas tid är här!

4. Vad är det värsta du skulle kunna säga åt din fiende? Okidoki!

5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon? Det låter kanon! Jag är jätteglad för din skull!

6. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom? Grattis! Där ser du, jätteroligt!

7. Vad vill du höra mest av allt? Hej hej! Är vid Nääs stora brasa!

8. Vad kommer bli dina sista ord i livet? Hej! Försökte skicka lite bilder men vet inte om det gick!

9. Vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom? Tack! skall till Liseberg idag! Skojigt!

En rolig utmaning som kan bli hur knäppt som helst. 

Anta utmaningen med mig Brunetthella  Cat´s corner och syrrorna Linda och Malin men givetvis ni andra också :-)


Självförtroende-Boost!

Hon är allt bra grym ibland, den där Marielle. Ibland känns det bara så. Allt är så bra, jag är suverän och det måste helt enkelt få vara ok att tycka så också. För rätt som det är så försvinner den känslan och man är tillbaka i sina gamla dåliga tankar igen.

Men jag är grym och jag hoppas att den känslan får hålla i sig ett litet tag till för det är så jag känner mig just nu.  För jag har påbörjat en förändring i mitt liv. En förändring som jag skrev om för ett tag sedan. Jag kände då att det var dags för en förändring. Det var inte den första och absolut inte den endaste gången som jag har känt så men den här gången så har jag verkligen, på riktigt gjort något åt det. Jag sökte och jag fick det. 

En ny tjänst på mitt jobb. Ingen stor förändring men tillräckligt stor för att jag skulle fundera på det. Och jag funderade och tog ett beslut och det beslutet var ett helrätt beslut.

Men eftersom vi inte ska bekräfta små barn eller vuxna för den delen heller, efter vad de åstadkommer eller gör utan vi ska bekräfta efter hur vi är som personer, som jag för övrigt har skrivit om tidigare och som ni kan läsa om här , så tar jag det här som en enorm påfyllning på mitt självkänslakonto och bara lite, kanske lite mer än bara lite, en påfyllning på mitt självförtroende också. 

För även om jag känner att jobbet blev mitt för att jag är bra på det jag gör så vill jag gärna tro att det faktiskt också blev mitt för just den jag faktiskt är. 
 


Och sprungit fort har jag gjort idag också tillsammans med tusentals andra tjejer.

En grymt bra Marielle idag alltså!





   

Densjättemajtjugohundranio!

Idag mina vänner är en händelserik dag.

Först ett litet avslöjande, fast det sker lite senare såklart. Och senare så är det en liten tävling igen. En liten tävling mot mig själv för idag ska löparskorna på och det ska springas. 

Så vad tror ni om dagen?

Kan det var något?


Bild lånad från hd.se 

Så jag återkommer ikväll igen...

Med stelfrusna tår och en kopp choklad i handen!

 
Med stelfrusna tår efter dryga 2½ timmars minigolf med arbetskamrater så
 sitter jag äntligen här i min favoritsoffa och försöker värma mig.

Värma mina tår som har glömt bort hur det känns att möta
 ett uppvärmt och skönt golv igen
och värma min själ från en iskall tävlingsinstinkt som tycker att det är skit
 att man aldrig kan vinna någonting överhuvudtaget någongång.

That´s all for today folks.

   


Dream on!

När du vaknar upp till regn och du vet att du har en lång dag framför dig så kan du behöva få drömma lite.




Idag är en bra dag!

Eller nä, det är faktiskt en strålande, utmärkt och fantastisk dag idag.

Helt enkelt en 10 poängsdag idag.

Andra ord som beskriver den här dagen skulle kunna vara.

adj. 1 god, fin, finfin, prima, fräsch, cool, schysst, just, läcker, vass, utmärkt, förträfflig, lysande, fantastisk, förstklassig, duktig, strong, skicklig, nyttig, gynnsam, okej, reko, hedervärd, hederlig.




Och som pricken över i:et så är det faktiskt sol idag!



Att vara saknad!

Vi är hemma igen. Hemma i vårt hus, vårt hus fullt av saker som skall göras. Men idag har det inte handlat om saker som kräver min fulla fysiska styrka utan en sak som kräver min fulla psykiska närvaro, som att ringa ett samtal.

Och jag har gjort det. Jag har pratat med mamma idag som var ledsen, bortglömd och trött. Trött på att känna sig ledsen, trött på att känna sig bortglömd och trött på att inte kunna göra något på egen hand. Men jag förstår henne i hennes upprördhet och den förståelsen ger mig så dåligt samvete. För att resa iväg innebär också ett dåligt samvete. Ett samvete som jag reser ifrån men som alltid väntar på mig när jag kommer hem igen. Ett samvete så stort att jag inte ids eller vill ringa henne under min ledighet.
 
För jag vill inte påminnas om det som jag ständigt alltid annars är påminnd av. För min mamma är inte bortglömd. För hon är så långt ifrån bortglömd som man kan vara. För tankarna finns där alltid, alltid där för att påminna mig om att höra av mig. För att påminna mig om att min mamma inte kan resa iväg från hennes bekymmer, hennes stora problem och hennes stora livssorg. Och min mammas sorg är också mitt bekymmer, mitt problem och naturligtvis också min stora livssorg.



Så idag har det regnat lite här hemma. Ett litet kort regn som snart och förhoppningsvis övergår till solsken igen. För hemma är det alltid skönt att vara och med en kvarglömd mobiltelefon med tre missade samtal (varav ett var mitt egna) och med fyra olästa SMS så känner jag mig faktiskt saknad och den saknaden, den värmer.
 
Sol imorgon? 



  

   

Hemgång!

Idag åker vi hemåt. Det har varit härliga dagar här med mycket slöande men också med lite nytta. Eftersom vi får låna huset så ser vi också till att vi gör lite rätt för oss. Vi har vädrat ut huset, städat in våren och fixat och donat med saker som behövde bli fixat och donats med.

Men så här efter snart 3 dagar med 4 stycken glada, livliga barn som hela tiden har varit igång så inser vi nu att vi åter igen, innan vi lämnar huset, behöver vi städa och vädra ut huset från både skrikiga, skitiga barn och illaluktande pizzakartonger.



Men det är skönt att vara borta men väldigt härligt att komma hem. Hem till min mobiltelefon som jag på något sätt och förhoppningsvis har förlagt någonstans hemma. Men det märkligaste av allt är att när jag sen återfinner den så kommer jag inte att ha ett endaste missat samtal, inga SMS och ingen som har förgåtts av förundran över vart sjuttsingen Marielle har tagit vägen nånstans.

För jag är här och här, här är det bra att va`.

     

 



   

4,6 km, intervallträning och en väntande pizza på det!

Idag började jag dagen med en sovmorgon till ca kl 8.45. Jag hade ingen vidare lust att stiga upp då men med en blängande barnaskara  vid sängkanten så kändes det inte riktigt som läge att dra täcken över huvudet igen.

Men det är skönt att vara ledig. För vi varvar allt stillasittande med småpromenader upp till utsiktsberget där barnen är lika lugna som vi andra är svettiga i handflatorna. 

Idag har även en löprunda stått på schemat, tillsammans med lite intervallträning där en huggorm höll på att bli ihjältrampad eller kanske var det jag som höll på att bli ihjälbiten. Jag vet inte, men det hade varit spännande att se vem som hade dragit snabbast vid ett sådant läge.



I väntan på en fenomenal pizza på Bella Gästis.

 Men idag duschar vi först och det gör vi för att vi vill och för att vi kan.
 Inte för att vi efter all träning ser lika ofräscha ut som vi luktar.

Hoppas att ni också får en skön lördag idag.
 

         

Den smutsiga sanningen!

Barnen är smutsiga och vi är likaså. Vi är alla oduschade, ofräsha och vi äter och dricker bara sådant som är onyttigt. För det är sådant som vi gör när vi är lediga, när vi har semester och för att vi kan. Vi kan och vi vill och för att vi absolut inte måste göra något, något som helst på flera, flera dagar.  

Chip tjillevipp!

  

Det finns sämre dagar!


Lite kortfattat om dagen än så länge...




RSS 2.0