Medans grannarna har sitt poolparty så sitter jag här en kort stund för att bekänna en synd. Eftersom Michael Jackson är dagens samtalsämne så har givetvis jag också ett stort "Michael Jackson minne" 

Jag kan erkänna att jag egentligen aldrig har varit något jättefan av honom men jag har absolut alltid gillat musiken. Men sommaren -97 var han i Göteborg och det var ett enormt stort stohej kring detta. Därför var jag givetvis tvungen att hänga där jag med. Men vad jag inte visste då var att jag faktiskt skulle få se konserten också. Live, utan biljett. För att köpa någon biljett var absolut inte aktuellt för mig och det intressanta kring det här är vad desperationen kan göra med en människa. För vi bestämmer oss då helt enkelt för att planka in på stora Ullevi för att få se konserten.

Japp, ni hörde rätt. Planka in på Michael Jacksons konsert på Ullevi. Det mäktigaste är att det här var inget ovanligt för mig, för bara någon månad innan så hade jag plankat in på U2:s konsert på Ullevi också. Jag hade med andra ord vanan inne.
 
Det krävs en liten kropp, ett litet mått av dårskap och kanske några öl innanför västen men vi kom in. Vi lyckades ta oss in innanför snurrgrinden, lura vakterna och sen ta de långa och många trappstegen uppför konsertarenan utan att se det minsta onormal ut för att sen slutligen kunna se konserten.

Och det här skriver jag givetvis med på min CV. Alltid!



Preskriberat nu eller?