Vad fruktansvärt jobbigt det måste vara för er och naturligtvis för er mamma.
 
Det får vi ofta höra när vi förklarar för andra hur allt är med vår mamma och vad hennes sjukdom innebär för henne, för oss. Och det är nog precis så fruktansvärt jobbigt som det antagligen låter också. Men för mig så är det här det enda livet jag känner till. Att min mamma blev sjuk och fick den här sjukdomen hände ju inte över en natt och därför så har vi för varje dag som gått också lärt oss något mer, något nytt om våra liv. Och för varje dag som har gått så har vi också kommit närmare en acceptans över den sjukdom som alltid kommer att finnas där och som för alltid kommer att vara en väldigt stor del av mammas liv, av vårt liv.

Men visst finns det stunder då man känner av att livet är bra orättvist. Stunder då man känner av bitterheten och då avundsjukan slår till. Stunder som jag kanske mest av allt i hela världen hade velat dela, att få uppleva med min mamma för att det just är ett sådant speciellt mamma och dotter moment. Stunder som man minns från förr, från när man var liten då livet faktiskt var som det skulle vara. Att min mamma var som min mamma, just till mig.     
 
Men för det mesta så går ju livet sin stilla gång och jag har lärt mig att leva med den här sorgen. Sorgen över att sakna någon speciell, någon som du håller kär som fortfarande finns men som inte är helt densamma. För jag har lärt mig att förstå och jag har kunskapen att kunna se att sorg kan se ut på olika sätt.  För en sorg som våran, är en sorg över att behöva lära känna någon på nytt, fast på ett annat sätt. Jag har också insett hur unika våra liv har blivit, längs med vägen och jag kan idag se att det trots allt kommit något gott från allt det här onda.
 
Men jag har också lärt mig att inte döma för snabbt eller för hårt, för jag har nu förståelsen. Förståelse över att det oftast finns en historia bakom varje individ. Bakom varje olikhet, varje avvikelse så finns det en berättelse som tar oss till en sanning. Som tar oss till en förståelse över hur olika våra liv kan se ut. Kanske just till din berättelse, till just din sanning och kanske en dag fram till andras förståelse.