Plötsligt!
Allt var nog inte bättre förr.
En måndagsmorgonstart!
Tycker dock att den har vissa liknande inslag av toner som i den här låten.
Annars har dagen varit alldeles lagom så där måndagsseg fast ändå inte
eftersom jag då har jobbat över idag och dom timmarna gick faktiskt rätt så fort.
Hur har eran start på veckan varit?
Spelas just nu! (hela tiden)
Gissa vem som skyndsamt kommer springandes tillbaka till jobbet imorgon tro?
Dock troligtvis med dessa låtar malandes i huvudet.
Vad gör du just nu?
Naturligtvis, vad annars?
My kind of music!
Någon som har hört den förut?
Det är i alla fall en grymt bra låt och precis i min smak.
En öl till kanske?
Jag får ont i huvudet och mår illa bara jag tittar på den här killen.
Undra hur han mådde dagen efter?
En bra start på morgonen!
Bättre start på morgonen än att få vakna upp till den här kan man ju inte få och det bästa är att den har hängt kvar i mitt huvud hela dagen.
Fantastiskt! Magnificent! Tres bien!
Hoppas att ni får en härlig torsdagskväll.
( en sann U2 fan som numera skulle köpa sig en biljett
till konserter med dom och inte planka in som den gamla forna Marielle)
Cat vs dog!
Jag kan visserligen förstå att man kan tycka om sitt husdjur väldigt innerligt och mycket men det måste ändå finnas gränser för hur kärvänligt man kan behandla sin lilla dogge. Det fick jag uppleva igår när jag så snällt satt och väntade på min tur i väntrummet hos veterinären.
Kanske har man någonstans ett subsitut för en kär barnlängtan eller kanske bär man saknad efter att skaffa sig en liten bebis till. Men ändock så är en hund faktiskt en hund och enligt mig så ska en hund också bli behandlad därefter som just en hund.
Damen som satt i väntrummet med mig hade med sig en liten vovve som jag kunde förstå av bara anblicken var hennes allra käraste ögonsten. Denna allra käraste ögonstenen satt stundtals i hennes knä (Nej, ingen pytteliten hund utan en medelstor). Dessa stunderna satt damen och pratade till vovven men den allra pipigaste och bebisaktiga röst som mina öron hade "skådat". Dessa stunder satt den lilla vovven i mattes knä och slickade matte på munnen och matte pussade tillbaka. Matte satt även och frågade sin lilla vovve om han inte kunde ge sin "mamma" en liten puss eller om hon kunde få pussa honom på benet, på tassen, på huvudet, lilla svansen osv...
Medans det här skedde så började det stora väntrummet fyllas på med andra och deras fyrfotingar som naturligtvis inte gick helt obemärkt förbi den här damen och hennes vovve. Hon utbrast då i olika röstläten med saker som " Titta Bingo, den där snyggingen tände du på va?" eller " Oj, vad heter du då din lilla pluttesnuttefnutt. Åh, vad du och min Bingo hade varit ett snyggt par. Hade ni inte det Bingo? Jo, du tycker det också gör du inte, gör du inte"
Det bästa av allt var att hon inte var ensam där, hon hade sin man med sig som satt där alldeles knäpptyst i ett hörn och låtsade varken se eller höra henne.
Men det klart man ska aldrig säga aldrig, kanske är det jag som sitter där en dag med min lilla voffsing i knäet och ber om att få bli pussad lite varstans av min lilla "Pluttefnuttesnutt".
Som sagt tidigare, så sjuka men inte helt osanna and i just LOVE them!
Uppvuxen på 80-talet!
Minns ni och vad känner ni när ni ser/hör det här?
Det där var läskigt!
Den härliga gårdagen med vår heldag på Liseberg känns så väldigt avlägsen så här en igenmulen måndag med tungt regn hängandes. Men det finns ljusglimtar även en sådan här måndag i slutet på sommarmånaden också. För nu har det äntligen lossat för lillkillen på dagis. Han börjar mer och mer bli sitt gamla vanliga jag igen. För en mammas hjärta så känns det här så skönt att det faktiskt inte spelar så stor roll att det regnar och är en vanlig måndag idag.
Jag har ju som jag skrivit om i ett tidigare inlägg ganska så jobbigt för hösten och tänker då framförallt på mörkret som kommer krypande och lägger sig som ett lock över hela mänskligheten. Det där är ju min egna tolkning över hösten för likväl som jag avskyr hösten så finns det ju givetvis de som älskar hösten och tycker att det är den bästa årstiden. Men vad är det egentligen som får oss att tycka så olika? Är det minnen från när vi var små eller ligger det kanske i vår natur, hur vi är som personer?
Jag kan ju bara utgå från mig själv när jag säger att jag tycker att hösten är en väldigt lång och mörk årstid och att kontrasterna från den ljusaste årstiden våren/sommaren blir så stor då. Kanske att det har att göra med att jag är "lite lite" mörkrädd och verkligen behöver ljuset för att jag ska må bra. Däremot så tycker jag att januari, februari och mars är helt underbara med sitt nya ljus och nya förväntningar på det nya året, trots att de månaderna rent ljusmässigt är lika mörka som hösten.
Vad är din tolkning?
Den här lilla videoklippet piggar upp mig i alla fall och kanske att jag plockar fram den nu i höst när det är som mörkats ute för att ge mig det där lilla extra ljuset.
En dag äldre än igår!
Men, nej ingenting hjälper för idag känner jag mig så tröstlöst deppig över att jag nu i flera veckors tid framöver ska behöva gå upp så vansinnigt tidigt på morgonen, stressa iväg både mig själv och barnen till respektive dagis, skola och jobb för att sen insupa den härliga atmosfären av 8 timmars arbetsdag följt av åter igen skynda hem för att hämta från respektive dagis och skola.
Nä blä är det inte någon som har ett annat mer lyxigt liv till salu åt mig? (fast med mina egna familjemedlemmar med då, naturligtvis)
Och alla ni andra är sprudlande glada idag eller?
(som känner att det är tur att man har lite saker att se fram emot nu den närmsta tiden)
Weeehaaa!!
Idag studsar vi upp och bara ler mot världen...
Eller så tittar ni på den här videon och då ler vi med automatik ändå.
Vårat sköna underbara 80-tal.
PR!
Eftersom jag har en så´n enormt stor blogg med flera hundra tusen läsare varje dag =)
Så tänkte jag, att jag så klart vill göra lite PR för andra som jag känner litegrann.
Så varsågoda!
Sen att det mest handlar om att låten är grymt bra och att man blir på ett sådant fantastiskt humör när man hör den, det är en helt annan sak.
From Sweden with Love!
Jag ser det snöar!
Det är verkligen helt sjukt vad mycket poppel som flyger omkring i luften.
Man får ju vara rättså tacksam och glad att man inte är allergisk.
För ingen annan anledning än att....
Annars är allt bra så här en tisdags eftermiddag med lätt kurrande mage och middagstorka som helst ska vara över och klar om en kvart.
En dåres försvarstal!
Men hur är jag funtad egentligen? Hur kan det bara vända så? Har jag glömt bort alla mina tankar som jag tänkte under varvet, alla jobbiga känslor som kom över mig. Min fruktansvärda törst. Min kamp mot både tid och smärta.
Ja, det är väl så vi fungerar antar jag annars hade det inte varit så många som springer år efter år, eller så många som ändå väljer att skaffa fler barn efter en hemskt smärtsam förlossning. Vi glömmer, vi förtränger det som var jobbigt och intalar oss själva att det nog inte var så farligt ändå.
Vi ser bara det som upplevdes som positivt. En efterlängtad målgång, att äntligen få vätska eller en enormt älskad liten bebis. Och vi har den egenskapen att bara komma ihåg dom bra tankarna tills det är dags för nästa gång igen, då vi på nytt inser hur fel vi hade. Hur otroligt smärtsamt fel vi hade.
Men nog är det väl så att vi är alla dårar som går på det. Men nog är det också så att det krävs just en dåres förstånd för att lyckas behålla förståndet under all den smärta, all den törst och all den plåga som ett Göteborgsvarv ändå ger.
"It takes a fool to remain sane"
Ett försvarstal från en sliten med något gladare och nöjdare Marielle.
I have a dream!
Idag ska jag iväg med jobbet till ett gammalt slott på lite aktiviteter som ska avslutas med en go middag och lite mordmysterier. Jag har faktiskt valt att inte sova över för hur skulle det gå till när jag i vanliga fall har svårt för att somna utan ångest inför morgondagens strappatser och dessutom ha ett gammalt spöke som hemsöker mig?
Idag är en sådan dag!
Så var är inte bättre än att lyssna på lite hårdrock när man är lite småsur och aptrött på det mesta.
Har inget speciellt att skriva om idag och ingen lust heller för den delen så jag återkommer när jag har det helt enkelt....
Dream on!
Att vakna med en låt på huvudet!
Jag har också hört att det är väldigt vanligt att man överdriver när man återberättar något och att vi gärna spär på historien med ca 10% av själva sanningen.
Så det där med dansen kanske bara var lite, lite överdrivet..
