Så otroligt avslappnande, så givande och så inspirerande det är att blogga. Men också så krävande, så prestationsladdat och tröttsamt det kan vara ibland.

Ibland ramlar jag dit, dit där det inte finns några bra ideér alls, dit inga bra blogginlägg någonsin har letat sig fram. Då kommer prestationsångesten fram och tråkar och bråkar med mig. Jag blir då stressad och frustrerad och lägger bloggen åt sidan för ett tag. För att åter ta upp den för att sen lägga undan datorn igen. Jag har dock lärt mig att se ett mönster i det hela och det är som oftast när tiden är knapp och jag känner mig stressad.

Att vara stressad och försöka skriva ett bra och relativt genomtänkt inlägg fungerar inte så bra för mig. Faktiskt inte alls. Jag får istället kortslutning och kan knappt komma ihåg vad jag har gjort under dagen. Så inte ens ett endaste litet dagboksinlägg går att författa. Men ibland så kommer det stunder. Stunder då ideerna bara sprutar, då jag kan komma på hur många intressanta inlägg som möjligt och då får jag nästan lägga band på mig själv för att inte skriva ihjäl mig.

Och det är i de här stunderna som jag plötsligt kommer på det. För vem, vad och varför som jag bloggar. Mestadels för min egen skull för att utgå ifrån min ursprungsanledning. För att få skriva av mig om min frustration kring det som är jobbigt i mitt liv, mina tankar om allt som rör min mamma och om hur allt inte blev som jag hade tänkt mig när jag själv blev en mamma.

Men jag skriver också för er, för er som behagar sig läsa min blogg . För er som tycker att mitt liv och tankar är värda att läsas om. För ni inspirerar mig när ideerna tryter, när enbart uppmuntrande ord och uppskattning hjälper och när semesterkort från en frånvarande hjärna kommer. För även om jag skriver för min egen skull så hade ju bloggen inte varit den, den som den är om inte just era reflektioner och bloggar hade varit där, där de är.

För alla bloggare skriver olika, olika just bara för en blogg ska vara olik någon annans och skrivas precis så som man vill att den ska vara, som man vill ha den. För just det syftet som du har den till. Med långa inlägg, korta inlägg. Inlägg om ditten, inlägg om datten.

För visst är det väl det som gör det hela intressant. Hur just du tänker och för vem, vad och varför du tycker och skriver som just du gör.