...hosta. Klokt eller inte, nu är det i alla fall gjort. Jag tränade och nu hostar jag ännu mera. Och som brukligt dom här senaste dagarna så kommer sonen och jag ligga och hosta ikapp i natt.

Känns trevligt ändå att man inte är ensam om det. Att man trots allt har lite sällskap i sitt elände även om förståelsen och trösten bara är enväga, då min lille son faktiskt klarar av att sova och hosta, vilken egenskap jag helt och hållet verkar sakna.