Rädsla!

Jag har några rädslor i mitt liv. En stark rädsla som jag har, som jag också ganska ofta går omkring och tänker på är rädslan för att bli gammal. Då är det inte ålderdomen i sig som jag är rädd för, utan för att bli gammal, se gammal ut och framför allt för att bli gammal och att bli sjuk. Jag har ju en ganska så dålig erfarenhet av just det där. Jag tänker på min mamma som faktiskt inte är så gammal men som har blivit så sjuk ändå.

Men det är väl just det faktum som gör mig rädd också. Eftersom jag inte vet ifall jag kommer att bli sjuk jag med. Jag vet att det är fruktansvärt onödigt att gå omkring och oroa sig i onödan och jag vet också att ingen kommer att tacka mig för att jag "kände" det på mig innan, om jag nu skulle få sjukdomen. Men det är så himla lätt för andra att säga. Det räcker med minsta lilla krämpan så tror jag att jag är på väg att bli just gammal=sjuk eller att jag tycker mig se gammal( äldre) ut på ett kort, för att det då ska få mig att känna mig just gammal.
 
För jag har faktiskt problem med att se mig själv i en härlig pensionstid för vem vet om just jag kommer att vara så frisk att jag kan få uppleva alla de härliga stunder som man tror sig vilja göra när man är pensionär.
Ja, fruktansvärt energikrävande att tänka så men det är så jag tänker och ni ska minsann veta att jag försöker att inte tänka så, men vissa dagar så går det bara inte.



Bilden som heter just "rädsla"

En annan rädsla jag har är att det skall hända mina barn något. Det här började givetvis efter det att man fick barn men det faktum att man kunde ligga och ha svårt för att somna, för att man tänker "tänk om" tankar om barnen, det hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Det kan vara saker som har hänt under dagen som slutade lyckligt ändå eller tankar om i fall man inte hade funnits där, vad hade hänt då?

Men att vara rädd tillhör väl ändå livet, eftersom det är något som man föds med. Sen att rädslorna ändras allt eftersom ålder stiger på, det får man försöka leva med. Men det värsta är ju då kanske att ens rädslor bara blir mer och mer verklighetsbaserade. För nu är det ju inte fråga om fula troll under sängen längre eller att inte våga fråga kompisen om man får vara med, utan nu handlar det i mångt och mycket om just rädslan för det okända.
Kommer jag att bli gammal och sjuk?

/ Carpe diem!
... eller i alla fall fånga stunden just nu..         

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0