Livet efter!
Nu är det lite mer än ett år sedan hon gick bort. Det var en måndag i mars som vi fick samtalet. Samtalet som fick mitt hjärta att klappa så mycket hårdare. Hon hade bara trillat ihop i hemmet, min lilla mormor och sen ville hennes kropp inte fungera längre. Jag och mina systrar fick åka i ilfart till sjukhuset, dit dom hade fört henne.
Där låg hon så stilla, så späd och hon såg precis så gammal och liten ut som hon faktiskt var. Men hennes hjärta slog fortfarande och ville inte riktigt släppa taget ännu men hon var knappt vid liv. Hon andades, hon såg ut att sova och vi, vi satt där och väntade. Väntade på det ofattbara. Det ofattbara sista andetaget.
Men det går ju inte att komma ifrån att jag undrar. Jag undrar och jag får sådana här tankar ibland. Om livet efter döden. För jag vill ju veta men ändå inte. För jag vill ju veta vad som händer efteråt. Om livet bara tar slut eller vart döden för oss? Jag vill ju veta om min mormor har det bra. Om hon är med oss och om hon vakar över oss, om hon vakar över min mamma.
Men någonstans inom mig så tror jag mig veta. Men någonting inom mig tvekar också. För jag vill kunna vara realistisk, jag vill kunna förstå att livet bara tar slut men jag vill också kunna tro och hoppas på att livet faktiskt lever vidare.
Jag vill tro att man har det kanske bättre, att vänskapsband är återfunna, att man får vara bland sina nära och att man är omsluten av sina kära och att man kanske väntar. En väntan på att få födas på nytt. Ett nytt liv som ska levas och en nytt liv som också ska avslutas. Ett liv som ska få cirkeln att bli sluten. Livets cirkel som lämnar så många obesvarade frågor kvar till oss, till oss som undrar och som lever och som nog aldrig kan få svaret. Svaret på frågan som vi så ofta ställer oss. Frågan om vad som händer, vad som händer just efter döden.
va fint du skriver om din älskade mormor ,det är så svårt att mista nån som står en nära,
må så gott å en extra kram till dej
Ja du, jag kan ju givetvis inte bringa klarhet i dina funderingar (som i väldigt många punkter stämmer med minda egna och troligtvis en stor del av hela jordens befolknings).
Jag fick dock lite rysningar just gällande din mormor eftersom det faktiskt liknande min mormors död (för många är sedan). Hon var fram till en vecka innan sin död en pigg dam men sedan rasade det. Det gick dock inte så långt att hon fick lida utan i stället dog hon med morgonens GP i handen i sin hall (så det måste ha gått snabbt). Jag kommer ihåg att min mamma direkt förstod att det hänt något allvarligt när mormor inte svarade på hela dagen. När allt var ett faktum så åkte vi och tog farväl på Sahlgrenska - det var jättefint kommer jag ihåg. Många, många år senare (inte så länge sedan faktiskt) så pratade jag om min halvsyrra om mormor och då nämnde jag för henne att mormor hälsar på mig i mina drömmar ibland. Hon är oerhört närvarande, nästan som att man är vaken och hon vill mig alltid väl, uppmuntrar med några korta ord och hon verkar alltid ha det bra. Sedan försvinner hon. Min halvsyster tittade, nästan förskräckt, på mig och sa sedan "precis så är det för mig också!".
Visst vill man ha ett litet tecken från andra sidan, vad som helst för att få vet att de är med oss.
Och visst är det märkligt att sitta och vänta på det sista andetaget, fruktansvärt med ändå så nödvändigt för att kunna bearbeta sorgen.
fint skrivet om din mormor, svårt att minsta någon som står en nära, livet är så orättvist.
Ja jag längtar så till lilla bebisen, och den här gången så ska vi ju inte ta reda på könet så det är extra spännande!
Fina tankar om livet och det som händer efter det... Jag vet att det finns något efter det här, har varit hos ett medium och fått minst sagt klara budskap från min lillebror som dog för 9 år sedan. Sedan får man tro vad man vill om det...
Ha en fin kväll!
Jag tror inte på andar, gengångare, inte tror jag heller att medier har något att meddela oss. Men, rent fysiskt försvinner aldrig energi, den intar bara en annan form. Som levande innehåller våra kroppar energi och som du tänker, någonstans borde man ta vägen, jag tror denna energi som är var och en av oss, uppgår i ett världsalltets totala energi (ovetenskapligt detta sista).
Det här lät nog svamligt, jag minns inte fysiken särskilt väl, men för mig känns detta bra, allt det du efterlyser kan mycket väl inbegripas i denna energi.
