En lugn och stillsam lördagsmorgon!
Frukost a la lördagsmorgon.
(som strax ska ge sig ut på en lördagspowerwalk i höstfrosten)
Jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill jag vi..
...ha den här jackan...
Project skinnjacka...istället för att ge barnen julklappar
eller man kanske inte kan göra så?
En rosa klänning!
- Vad ska vi göra?
- Vi ska vara hemma idag men sen kan vi åka och handla svarar jag.
- Ska vi åka och handla kläder till dig mamma?
- Nej, det ska vi inte. Vi ska handla mat svarar jag.
- Men jag vill att vi handlar kläder till dig mamma.
- Men varför då? undrar jag.
- Jag vill att vi handlar en klänning till dig.
- En klänning!?
- Ja, en rosa klänning.
- Men varför ska mamma ha en rosa klänning?
- Så att du kan gå på fest och så att jag kan sova över hos mina kusiner.
Det är vad jag kallar logiskt och långsiktigt tänkande. Det måste han ha ärvt från mig som alltid vill ligga helst 3 månader i förväg med allt.
Men jag är inte den som är den. Så hit med en rosa klänning nu då.
Ingen nyhet eller!
Vad annat att göra än att läsa skvaller om kändisar så här en VAB dag och sonen bara vill titta på film.
En rykande färsk nyhet är att de flesta amerikanska kändisar numera enbart ställer upp på bilder och omslag med kravet att bli ordentligt retuscherade.
Inget vi blev förvånade över eller?
Snor snorig snorigast!
Ja, så var det dags för nästa barn att dras med en förkylning. En förkylning som ger nästäppa, snorig näsa och torrhosta. En förkylning som ger mig som förälder dåligt samvete. Ett dåligt samvete för att inte veta exakt vilket beslut som ska fattas och vilket beslut som är det rätta.
Jag pratar givetvis om vård av barndagar. För jag tycker att det är svårt att veta. För oavsett hur jag gör så pockar ett litet dåligt samvete på mig. Ett dåligt samvete för att inte veta om jag gjort det bästa beslutet. För visst är det väl allt som oftast så att det lilla sjuka barnet visar sig i själva verket vara ganska så piggt när beslutet om att stanna hemma väl har tagits.
Eller visst är det så att samvetet gör sig väldigt påminnt de gånger då beslutet om att få gå till skola/dagis väl har fattats. Men i just det här fallet så vet jag inte.
Status:
Genomtäppt näsa
Torrhosta men ingen feber.
Allmän tillstånd gott men med svårigheter
att göra nåt annat än att andas genom munnen.
Hur brukar ni resonera?
Frisördax strax!
Det må hända att de "grå" finns där men dom syns
i alla fall inte lika tydligt i den här hårfärgen jämfört med när jag var mörk.
Så nu ska jag strax gå iväg och få utväxten fixad, men inte så mycket för att
de grå ska försvinna utan mer för att jag ska försöka lura alla
andra att tro att jag egentligen är blond.
På återseende!
Vintertid!
Just den här dagen på året är så skön att vakna till.
Utsövd men det finns ändå tid till att ligga kvar i sängen.
Vad gör ni med den här extra timmen idag?
En öl till kanske?
Jag får ont i huvudet och mår illa bara jag tittar på den här killen.
Undra hur han mådde dagen efter?
En bra start på morgonen!
Bättre start på morgonen än att få vakna upp till den här kan man ju inte få och det bästa är att den har hängt kvar i mitt huvud hela dagen.
Fantastiskt! Magnificent! Tres bien!
Hoppas att ni får en härlig torsdagskväll.
( en sann U2 fan som numera skulle köpa sig en biljett
till konserter med dom och inte planka in som den gamla forna Marielle)
En nödvändigt mål....eller också inte!
Undra egentligen vad det är som driver mig?
Idioti? eller bara ren och skär revanschlystnad?
Eller är det samma sak?
Dubbelgångare!
Från att ha sett väldigt glad ut när jag kom fram så förändrades hennes uttryck en aning under tiden som hon plockar fram mina räkor. Med tanke på vad som komma skulle så kanske hon vid det här ögonblicket tyckte att jag var väldigt oartig eftersom jag varken frågade henne hur hon eller hennes barn, hund, mormor, farmor mådde men hon inser ganska snart att jag nog inte är den hon tror sig veta att jag är. Jag får då frågan om jag har en syster som brukar handla där.
Lite ställd av frågan blir jag ju eftersom det numera kanske inte är helt omöjligt då min ena syster har flyttat dit men sannolikheten att någon utav mina systrar skulle förväxlas med mig är ju rätt så minimal då vi väldigt sällan får höra att vi skulle se likadana ut. Hon fortsätter då med att fråga den andra tjejen i butiken om hon vet vem hon tänker på varav den andra tjejen nickar medhållande och tycker att "det är ju inte klokt vad lika ni är" "kanske lite ljusare hår bara men annars..."
Vem är hon? Jag dööör av nyfikenhet. Jag skulle lämnat min bloggadress så att min dubbelgångare hade kunnat gå in och se ifall vi är så lika men å andra sidan så hjälper inte det mig eftersom det blir lite svårt för mig att se hur hon ser ut. Nä, nu blir det till att handla fisk i Partille vareviga dag istället tills den dagen jag äntligen får se henne och jag kan stilla min nyfikenhet.
Hur är det med er? Har ni någon dubbelgångare?
Tillbakablickar och fredagsmys på en söndagskväll!
Behöver jag tillägga att vi längtar tillbaka.
En väldigt skön avslutning på en otroligt social helg. Gårdagen spenderades i ett soligt Ljungskile med god mat och med ett väldigt gott sällskap för att fortsätta söndagen i samma sociala anda med en brunch tillsammans med barnens farfar och en blixtvisit hos min syster Malin för att spana in hennes nya lägenhet.
Senare bar det av till mammsen för ett litet besök där också för att som mamma brukar säga "visa att vi lever".
Så efter denna sociala helg så är det nu skönt att sitta här i soffan med våra tillbakablickar, mitt naturgodis, lite dipp & grönsaker och med min efterlängtade Fanta lemon i handen.
Hur har din helg varit?
En helt vanlig fredagskväll och en tusing (plus lite till) fattigare!
För övrigt så har veckan flytigt på ganska så bra ändå och jag har kommit till insikt med hur kallt det faktiskt kan vara här hemma i oktober månad och hur dyrt det kan vara att bo här med tanke på alla nya vinterkläder som behöver köpas till alla familjemedlemmarna. Därför är jag just nu hemkommen från en dyr shoppingrunda där det brändes åtskilliga lappar på ytterkläder till maken, sonen och naturligtvis till mig. Det är inte på något sätt så att jag har glömt av dottern. Men eftersom hon är minst ett huvud mindre än sina jämnåriga kompisar så har vi sådana snälla vänner som vi får ärva väldigt mycket fina kläder av. Det tackar vi allra hjärtligast för.
Så nu sitter jag här utslagen i soffan med mina räkor i magen och spanar med ett halvt öga på Tv.n där Idol visas. Och det här har jag ju längtat så mycket efter då jag faktiskt inte har haft en enda vanlig fredagskväll hemma på väldigt länge och eftersom jag då inte heller har sett ett enda avsnitt av Idol innan så blev jag helt såld förut, när de började spela trailern för det kommande programmet och jag får höra en av mina favvolåtar spelas.
Till min stora förtjusning utbrister jag då "OJ, vem gjorde den låten sååå fantastiskt bra" och maken svarar kort och gott " Darin!!"
Darin!!?? Men det kan knappast bli bättre. En fin kille med härlig sångröst till en av mina favvisar.
Så lyssna och njut!
Tillbaka till det vanliga livet igen!
Men imorgon gäller det och då är det slutligen dags för en alldeles vanlig arbetsdag efter mer än 3 veckor frånvaro. En alldeles vanlig dag med först lämning på dagis, sen bilköer för att till slut komma fram till jobbet med andan i halsen och inse att man inte den här dagen heller kunde komma i tid eller tidigare till jobbet. Sen efter arbetsdagen slut så bär det av hemåt för hämtning på både skola och dagis för att sen försöka organisera kaoset här hemma med middag, träning och nattning av trötta barn.
Nä, jag känner mig varken pigg eller redo för allt det här men vad ska jag göra. Livet har sin gilla gång och det är väl förmodligen bara till att bita ihop för rätt som det är så är man inne i det igen. Jag skulle bara önska att jag redan var där.
Svårt!
Jag känner att bloggen har hjälpt mig på vägen, jag känner mig nöjd och behovet att få skriva av mig, att få andra att lyssna/läsa på/av mig har mattats av. Jag känner att den delen av mig har blivit uttömd och nu vet jag inte på vilket ben jag ska stå längre, vad gäller bloggen.
Jag vill försöka hitta en annan sida av mig, en annan röd tråd som är väldigt typiskt mig och tills dess att jag har gjort det så kommer jag nog att hålla det väldigt glest mellan inläggen. Men jag vill också passa på att tacka alla mina trogna läsare som dagligen hittar hit och som vill följa med mig i mitt liv och mina funderingar och jag hoppas att ni kommer att ha tålamod med mig.
Ciao!
(som har fått sig en funderare de senaste dagarna)
Jetlaged!
Här ligger jag och det har jag gjort i stort sett hela dagen. Turkiet ligger en timme före oss, kan det möjligtvis vara så att jag har gått och blivit jetlaged på den lilla skillnaden?
Uppackning och avsminkning pågår!
Hemkommen sedan 04:00 inatt då vi fullkomligt bara stupade isäng därför så sker uppackning av resväskor och gårdagens avsminkning nu på förmiddagen.
Flygresan hem gick alldeles strålande. Stumpan hon sov som en stock ända från det att vi rullade ut från flygplatsen i Turkiet tills dess att det var dax för landning här hemma i Sverige.
Goa, kalla och regniga Sverige. För det gör mig ingenting att det är så just nu för det känns väldigt skönt att få komma hem. Hem till mitt land, språk och kultur. Kanske har våran sjukhushistoria lite med det att göra, att jag faktiskt tycker om och ser fram emot att få vara hemma här i höstiga Sverige.
En snabb rapport nu bara för snart väntar sängen igen men först några ärenden och samtal..zzzzzzzzzzzzzzzzzz.
Semesterresans baksida...all denna smutstvätt...
I en sal pa lasarettet lag en flicka i en sang....
Efter att bade pencillin och luftrorsvıdgande tyvarr inte verkade bita pa stumpans feber och hosta sa borjade vı bli riktıgt oroliga. Sen nar hon borjade att fa ordentlıgt svart att andas pa natterna och vı lag och vakade och sov med 1 tımmes ıntervaller sa kande vi att det var dax att ater igen kolla upp detta.
Lunginflammatıon och flera natterns overnattnıng pa turkiskt sjukhus blev diagnosen. Sa det ar dar vı har befunnıt oss nu och jag tror aldrıg att jag har sett varken stumpan eller hela famıljen ma sa daligt innan. Med dropp och inandnıngar i syrgasmask i flera dagar sa ar hon nu antligen pa vag tillbaka men hon har varit sa trostlos och ledsen. Sa ıdag nar doktorn kom for att beratta att hon fıck aka tıllbaka till hotellet sa brast hela mıtt hjarta av att se henne sa lycklig.
Trots allt elande som vı har gatt ıgenom sa har resan och semestern varıt jattebra. Toppenvader och alldeles underbart lata dagar. Nu aterstar det bara att se om hon klarar av att flyga hem pa sondag vilken vı verklıgen tror och hoppas pa.
Snart ar jag hemma pa svenks mark ıgen och fa skriva pa mıtt egna tagnentbord ıgen.
Tack alla nı for era kommentarer tyvarr kan jag ınte ga ın pa era bloggar harifran men da har jag desto mer och rolıgare att syssla med nar jag kommer hem.
