...precıs som den sorgliga gamla laten som rubrıken skrıver sa har jag fatt uppleva med dottern de narmaste dagarna. Som jag skrev tidigare i veckan sa har varan lillastumpa varit lite dalig har nere i Turkiet men till skillnad fran mitt forra inlagg da jag skrev att hon holl pa att bli battre sa har det i sjalva verket gatt at helt fel hall. 

Efter att bade pencillin och luftrorsvıdgande tyvarr inte verkade bita pa stumpans feber och hosta sa borjade vı bli riktıgt oroliga. Sen nar hon borjade att fa ordentlıgt svart att andas pa natterna och vı lag och vakade och sov med 1 tımmes ıntervaller sa kande vi att det var dax att ater igen kolla upp detta.  

Lunginflammatıon och flera natterns overnattnıng pa turkiskt sjukhus blev diagnosen. Sa det ar dar vı har befunnıt oss nu och jag tror aldrıg att jag har sett varken stumpan eller hela famıljen ma sa daligt innan. Med dropp och inandnıngar i syrgasmask i flera dagar sa ar hon nu antligen pa vag tillbaka men hon har varit sa trostlos och ledsen. Sa ıdag nar doktorn kom for att beratta att hon fıck aka tıllbaka till hotellet sa brast hela mıtt hjarta av att se henne sa lycklig.

Trots allt elande som vı har gatt ıgenom sa har resan och semestern varıt jattebra. Toppenvader och alldeles underbart lata dagar. Nu aterstar det bara att se om hon klarar av att flyga hem pa sondag vilken vı verklıgen tror och hoppas pa.

Snart ar jag hemma pa svenks mark ıgen och fa skriva pa mıtt egna tagnentbord ıgen. 

Tack alla nı for era kommentarer tyvarr kan jag ınte ga ın pa era bloggar harifran men da har jag desto mer och rolıgare att syssla med nar jag kommer hem.