Låten som har ätsat sig fast i mitt huvud den senaste tiden.

Har ni någon gång tvivlat på er själva som person eller i rollen som förälder? Jag vet att jag gör det från gång till gång. Det kan vara små saker som gör att man undrar om det faktiskt är helt ok. Jag menar, är det t ex ok att ge sitt barn en smörgås istället för middag ibland? Eller att de får sitta framför Tv:n en timme mer än vad som egentligen är rekommenderat. Eller att sitta inne och uggla med barnen fastän det är soligt och härligt väder ute. Det här är ju inga större bekymmer jämfört med vad den riktiga verkligheten kan se ut för en del barn. Men det här är min värld och i min värld så krockar sådana här tankar med vad som skall/bör/förväntas göras av en förälder. Vi sätter ju alla våra egna regler/krav på hur saker och ting skall vara, regler som vi egentligen inte har någon koll på förutom kanske just du i ditt huvud. Att ha en sådan här regelbok där du själv har skrivit dina egna regler, kan vara väldigt krävande att följa. För "man" bör ju följa reglerna och "man" bör ju leva efter dom också. Men vem är "man" och har "man" bestämt just dina osynliga regler?
Jag har under en viss tid fått lära mig en del om mig själv och har då fått lära mig att se saker på ett annat sätt. Då menar jag att man kan ifrågasätta sina tankar på ett bättre, annolunda sätt. Jag har haft broblem med sömnen en längre tid, som delvis har bottnat i att jag satt omöjliga regler/krav på mig själv. Jag har helt enkelt haft en osynlig regelbok som jag till punkt och pricka ska följa. Det kan handla om en sådan enkel sak att "man" bör gå och lägga mig före en viss tid annars så blir "man" ju så trött dagen efter. Men då har jag fått lära mig något nytt som säkert många andra också kan ha nytta av eller så är det här redan en självklarhet för andra.  Men det finns några sokratiska frågor man kan ställa sig. Som t ex kan lyda så här. Är det här fakta eller en tolkning?
I mitt fall så skulle det kanske handla om att ställa frågan. Vad är det värsta som kan hända om jag inte somnar i tid och är vråltrött imorgon? Då kanske jag skulle ha svarat.- Jag kanske inte orkar med dagen. Nästa fråga skulle ju då kunna vara. Vad händer då?- Jag kanske somnar framför datorn på jobbet. Är det troligt? Har det hänt någon gång innan? Skulle då nästa motfråga vara -Nej, det har det inte och jag har desutom kommit fram till att man faktiskt är piggare än vad man tror även med för "lite" nattsömn (ett litet tag i alla fall)  Så här kan man alltså hålla på och ställa motfrågor tills man kommer på ifall det är fakta eller en tolkning av en sanning. Jag kan säga att många utav de här motfrågorna har fått mig att falla i gapskratt. För till slut så blir svaren så löjliga att man inte kan göra annat än att skratta åt sina egna tolkningar. Men visst, det värsta som skulle kunna hända ifall jag är för trött dagen efter, om vi nu skall hårddra det hela, är väl möjligtivis om jag skulle trilla ihop i en för tidig död men desförinnan så hoppas jag verkligen att jag har somnat.



/ Dagens kloka ord från en som vet/kan allt om så mycket hela tiden.......Njae...