A SOM I ANSIKTSDRAG: Ganska litet ansikte, spetsig näsa!! 
B SOM I BOENDE: 1½ Plansvilla
C SOM I CIVILSTÅND: Gift
D SOM I DRÖMJOBB: Krönikör kanske...
E SOM I ENERGIGIVARE: E och A och min träning (C också för den delen)
F SOM I FAVORITGODIS: Mörk choklad. Räknas torrrostade jordnötter som godis? 
G SOM I GODASTE MATEN: Räkor!!!!
H SOM I HUSDJUR: Två katter. Missi The She/he cat och Mugge The Prince!
I SOM I INTRESSEN: Min blogg, min träning och mina små. 
J SOM I JOBB: Försäkringsadministratör.
K SOM I KÖR: Kör en Mitsubishi Colt eller C: s Volvo V70.
L SOM I LASTER : Torrostade jordnötter!!!
M SOM I MUSIK: Allätare! Lite rock, lite RNB , lite av allt m .m.
N SOM I NAMN: Anna Marielle
O SOM I OINTRESSANT: Osäkra människor.
P SOM I PERSONLIGHET: Godtrogen, omtänksam och ett anpassningsbart mellanbarn. 
Q SOM I QL: Att gå på bio, att semestra med familjen och härliga middagar med nära och kära.
R SOM I RUSDRYCKER : Mousserande vin!
S SOM I SHOPPING: JA TACK! mer än vad som borde säkert.
T SOM I TV: Medium på TV4, Desperate housewifes på Femman och många andra tv-serier.
U SOM I UNIKT MED DEJ: Allt är unikt med mig! Finns bara en av mig och det är JAG!
V SOM I VARDAGSKLÄDER: Leggins och tunika
X SOM I XTREMT BRA LÅT: Just nu! Beyoncé Halo, imorgon någon annan....
Y SOM I YNGEL : Två små E 5½ och A 3½.
Z SOM I ZZZZZZ.. ZOVA: Ja tack! gärna och helst när jag bara inte kan somna...
Å SOM I ÅLDER: En nybliven 33 åring.
Ä SOM I ÄCKLIGT: Äckliga fötter!
Ö SOM I ÖNSKAR SEJ: En egen bärbar dator och en himla massa nya kläder, skor, väskor och en härlig semester till Thailand! Ja tack!



Den här lilla övningen har jag lånat ifrån en av mina läsare...tack så mycket :-)

/ This is me...who are you? 

Jag är introvert. Jag har nog aldrig innan den här dagen vetat vad det betyder. Men nu är det som ett ljus har gått upp för mig och jag förstår hur/vem/vad jag är.

Det finns nämligen antingen extroverta personer och det finns introverta personer. Efter det att jag har lusläst en artikel som handlade om det har så har jag nu förstått varför jag gör på ett visst sätt och varför jag känner på ett annat sätt.

Vi kan ta det med träningen t ex. Jag gillar att träna själv och har alltid gjort det för jag är en sådan person. Jag tycker om och uppskattar att få ladda upp i ensamhet. Jag tycker givetvis om att träna med andra omkring mig men är ofta väldigt fokuserad på mig själv, och enbart på mig själv när jag tränar.

En extrovert person älskar ofta att vara i händelsernas centrum. De riktar sin energi mot världen, det är där de laddar upp för att komma igen. En extrovert person trivs med att ha många kontakter, har lätt för att prata med främlingar och är relativt öppen kring vad hon eller han tänker eller tycker.

Motsatt hämtar en introvert person sin energi från sitt inre liv av tankar, reflektioner och beslut. För många människor på en gång stör introverta människor som föredrar samtal på djupet med en person i taget. Den introverta tänker innan hon svarar, och tycker inte om att bli avbruten. I grupper kan introverta vara bra iakttagare och bidra med träffande anmärkningar och torr humor. Sociala aktiviteter kan dränera introverta på all energi, även om de har roligt.  

Även på arbetsplatser kan introverta ha det svårt. Som t ex i ett öppet kontorslandskap som kan vara jättejobbiga. Det kan kosta mycket energi. Därför rekommenderas en introvert en plats i ett hörn av kontoret. Och det är där jag sitter och stortrivs med det. Den som placerade mig där måste ha en väldigt bra personkännedom. I alla fall vad gäller mig. 

8 fördelar med att vara introvert:

1) Du är bra på att samarbeta, särskilt när ni bara är två i gruppen.
2) Du är bra på att bygga långa vänskapsrelationer, dina vänner kan lita på dig.
3) Du är självständig.
4) Du är bra på att koncentrera dig.
5) Du reflekterar mycker över dig själv.
6) Du är ansvarsfull.
7) Du är kreativ och får många ideér.
8) Du har bra analytisk förmåga.


Den extroverta hjärnan  har hög tolerans för signalämnet dopamin. Hon behöver därför många fysiska och mentala utmaningar, till exempel att uppträda, vara tillsammans med andra, kasta sig ut i nya äventyr och så vidare. Hjärnan belönar henne när hon är utåtriktad, öppen och energisk. Dessutom är nervbanorna i hjärnan kortare än på en introvert person. Det betyder, att signalsubstansen som dopamin snabbare träffar belöningscentrat när extroverta blir stimulerade.

Den introverta hjärnan  har låg tolerans för signalämnet dopamin. Hon blir därför nervös och trött om för mycket dopamin frigörs, till exempel vid sociala sammanhang. Introverta reagerar positivt på det lugnande ämnet acetylkolin, som frigörs när vi läser eller tecknar. Nervbanorna i hjärnan är dessutom långa, så det tar längre tid för hjärnan att reagera på stimuli. Därför tänker, talar och socialiserar introverta i ett långsammare tempo.

10 missförstånd om introverta
1) de är tråkiga
2) de är ovänliga
3) de är riktiga nördar
4) de saknar social förmåga
5) de vill inte prata med andra
6) de är svåra att få kontakt med.
7) de är ensamma.
8) de är blyga
9) de vill helst vara i fred.

Så det kanske är med den här förklaringen som jag kan erkänna att jag verkligen tycker om att få sitta för mig själv och skriva, med C en trappa ner vid sin egna dator, pratandes via facebook, msn eller mail. Men det inget sagt om att vårat förhållade är på upphällning utan att de bara är vårat sätt att visa vår kärlek :-) 

Källa: iForm nr5/2009 

/ Marielle= en ensamvarg mitt i händelsernas centrum, observerandes men icke uttalandes! (mer än i min blogg.-)

Jag vill ha mer glamour i mitt liv. Mera glitter och mera lyx. Jag vill kunna göra det jag vill, precis när jag vill. Jag vill kunna köpa det jag vill, resa dit jag vill, äta det jag vill och kanske t om dricka ett glas mousserande Asti Cinzano när jag vill....

Väd hände med mitt glamorösa vardagsliv? Var det någon som kom och tog det ifrån mig? Vad det inte så man skulle få leva när man gifte sig och skaffade barn? Att jag som lyxhustru skulle få hitta på vad jag ville på dagarna med min makes dyrt förtjänade pengar.

Jag känner mig grundlurad och tycker inte att det är något kul längre. Nä, in med lite mer glamour i mitt liv vet ja...

  

  

Jag måste bara berätta om vad som hände mig för ca 3 år sedan. Den här historien kom på tal i lördags när vi var på middag och vi halkade in på ämnet att vara utelåst/att låsa in och jag kände genast att det här var något för min blogg.

Min lille A var vid det här tillfället bara 6 veckor gammal och E som var 2 år skulle bli hämtad på dagis. Jag hade vid den här tiden en bil som jag inte var helt nöjd med p.g.a. olika orsaker. Som de allra flesta bebisar så satt A i sitt lilla babyskydd i bilen och jag började alltid med att sätta in honom i bilen innan jag hjälpte E in. Till saken hör att jag hade alltid problem med att knäppa bältet i A: s stol samtidigt som jag höll bilnycklarna i handen. För det hände titt som tätt att mitt lillfinger kom åt låsknappen på nyckeln och bilen låste sig. Det här var givetvis något som jag "alltid" kom ihåg att åtgärda innan jag smällde igen dörren. Men nu kom det sig att jag var stressad och irriterad och slängde helt enkelt bilnyckeln på framsätet istället, innan upplåsning och smäller sen igen dörren!!!! Waaah!!! Panik, med detsamma inser jag mitt misstag och plockar upp E i min famn och springer in till dagis igen. Där möter jag en annan mamma som genast erbjuder sig att skjutsa hem mig och hämta extranycklarna till bilen. Underbart!! om det inte hade varit för att mina hemnycklar låg i skötväskan i bilen tillsammans med mobiltelefon och annat livsnödvändigt som är bra att ha när man har låst in sin bebis. Jag fick i alla fall ringt C som snabbt fick åka hem från jobbet och leta efter extranycklarna till bilen. Under tiden så sover A i bilen och E får vara kvar inne på dagis. Allt som allt tar det kanske 40 minuter innan C äntligen kommer till plats utan extranycklar eftersom vi då snabbt har räknat ut att de också ligger i skötväskan inlåsta i bilen. Vid den här tidpunkten så har A börjat röra sig och jag känner på mig att han är på väg att vakna. C inser ju också snabbt att nu gäller det att agera kvickt och ringer nummerupplysningen för att få tag på en bilverkstad i närheten som kan hjälpa oss. Vi får snabbt tag på en verkstadskille när vi berättar om läget och han är på plats inom någon minut. Han börjar med att försöka få upp det inre låset på bakre passagerardörr genom något slags verktyg, men misslyckas gång på gång. Det ända jag kan se nu är A.s förvridna lilla ansikte som nu är hysterisk. Till slut så bestämmer vi oss för att slå sönder bakre passagerarrutan för att åter igen konstatera att det inte fungerar det heller. Det enda jag hör vi det här laget är nu A.s hungriga och förkrossande skrik. Nu var vi tvungna att fatta ett snabbt beslut. Att helt enkelt förstöra låskolven på förardörren och få betala en nätt liten slant  som verkstadskillen så snällt informerar oss om. Men vad är alternativet? Vad skulle inte vilken mamma som helst ha gjort för sin lilla bebis? Dörren går upp och jag känner igen det välkända ljudet av att bilen låses upp. Jag springer fram till A och sliter upp honom från sätet för att ta upp honom i famnen och bara krama, krama och åter krama honom. 


Liten A 6 veckor gammal.   

/ Kan det här bli ett trauma för livet för A?        

Herregud vad jag kan ha svårt för att bestämma mig ibland. Det är ju aldrig några problem när jag väl har bestämt mig för en sak men känner jag mig minsta osäker så kan det bli ett rent virrvarr av olika åsikter. Kanske har det här att göra med att jag är mellanbarn. Jag tycker i alla fall att det känns skönt att tänka så. För som mellanbarn så står man mitt emellan att vara lillasyster eller att vara storasyster (i mitt fall).  Jag har läst om det här med syskonroller i en bok " Äldst, yngst eller mittemellan" av Elisabeth Schönbeck. Där står det faktiskt att mellanbarnet är varken eller, samtidigt som man är både och. Det står också att mellanbarnet är länken mellan syskonen jämfört med det äldsta barnet som är länken mellan föräldrar och syskon. Kan det verkligen vara så att man blir så påverkad av sin syskonroll? En fördel med att vara mellan är i alla fall att man är helt grym på att anpassa sig eftersom man kan hålla med storasyskonet lite men sen kan man också hålla med småsyskonet. Inte konflikträdd som man kanske kan tro utan en skön förmedlare istället. Jag fick t ex alltid sitta i mitten i våran bil när vi var små för att hålla mina systrar ischack. Det mest spännade med de här syskonrollerna är att se vilka olika yrkesroller man som vuxen sen väljer. Visste ni föresten att nobelpristagare med få undantag är det först födda barnet och att de flesta chefer är det äldsta barnet men att t ex fallskärmshoppare nästan alltid är småsyskon. Tyvärr så står det inget om mellanbarnet men det kanske beror på att vi är så anpassningsbara att vi helt enkelt bara kan byta skepnad efter humör, jobb, vilka vi umgås med och t om väder.

    

Nä, nu ska jag ta och bestämma mig ifall jag ska träna eller inte..kanske , jo eller ..nä, jag vet inte..jag har i alla fall 45 min på mig att fortsätta så här.... 

Vid en ålder på 32 år, som jag befinner mig i så har man ju faktiskt blivit bjuden på ett och annat bröllop. Det är alltid lika spännande och känslan av att bli bjuden är så ärofylld. Oavsett om man känner eller inte känner brudparet allra närmast så har de oftast en uppfattning om mig och det bevisat genom att skriva en kort beskrivning i festhäftet. Det är med iver som man sätter sig vid sin givna plats och sliter upp häftet för att få läsa de korta små meningarna om sig själv.

"Marielle Kvällens i särklass gravidaste gäst som alltid har ett leende på läpparna"

"Marielle Nygift träningsnarkoman, gillar karaoke"

"Marielle Nybliven fru. Partybrud med intresse för mode & träning. Har delat många skratt tillsammans med Bruden. Mamma till de gulliga barnen E och A.

"Marielle Sportig, partyglad, lojal pingla som har mycket kläder i garderoben. Har en gång fjärtat så att brallorna sprack"

..en kort sammanfattning. Från att ha varit rund och glad till att ha blivit en gift, sportig träningsnarkoman med inslag av att vara shopoholic som gärna tar ett glas och sjunger samtidigt som jag släpper lite väder.... 

/ Married with children!


Fam Ekener om 10 år.... :-)

Jag har blivit helt såld på underställ! Ja, jag vet. Jag låter som värsta freaket. Men då tänker jag inte på dessa gamla svettiga 70:tals underställ som fortfarande finns utan på riktigt fräscha, färgglada "snygg" underställ. För det första är det ett fantastiskt skönt plagg att ha på sig. Man kan sova i ett sådant, man kan promenera, jogga, åka skidor eller bara ha på sig för att det känns bekvämt. Kan man kanske komma till jobbet iförd bara ett underställ?


Mitt nya underställ från Kari Traa


Svettigt gammalt 70:tals underställ....  

/ Be aware!   

Jag tänker väldigt mycket, på allt och ingenting hela tiden och detta har jag fått klart för mig genom min J också när jag var där på besök i torsdags. Jag har ingen knapp som jag kan trycka på som stänger av hjärnverksamheten, utan den är på dygnet runt och det är faktiskt både på gott och ont. Det bästa med det är att jag brukar ligga steget före hela tiden eftersom jag redan har tänkt ut situationen, meningen, handlingen och dagen. Det sämsta med det är att jag har så svårt att släppa kontrollen. Om saker och ting inte blir som jag har tänkt mig så blir det lätt en katastrof för mig. Det blir lätt att jag irreterar mig på saker eller personer då och tyvärr är det personer som står mig närmast som får ta smällen då. Men, ingen är ju sämre än att man kan ändra sig.
Jag tog nämligen som vanligt min morgonpromenad imorse och eftersom jag har lyssnat färdigt den senaste boken i min Mp3 och glömt att be C lägga in nya böcker (det funkar så i vårat förhållande) så fick jag helt enkelt nöja mig med det som fanns olyssnat i den. Jag börjar därför promenera med ljudet av Kaj Pollaks bok " att välja glädje" i mina öron. Sådana här självförverkligande böcker tycker jag kan vara lite svåra att ta till sig och lätt tyckas vara präktiga men det klart, en och annan sak fastnar faktiskt. Som t ex frågan om man är ett offer för olycka eller en skapare av sin egna lycka? Hmmm...I stort sett handlar det om ifall man låter sig påverkas av andra om man ska vara lycklig eller om man kan påverka sin lycka själv. De andra är då enligt ett offer, de som bestämmer om du ska var lycklig/olycklig genom att du stör dig, irreterar dig på de andra och blir därför arg och fråntar dig ansvaret för din egna verklighet och lycka. De tog som exempel en gammal person som man kan se bara genom att titta på dom att de är bittra och arga. Om man som exempel talar om för en sådan person att det ska bli fint väder till helgen så skulle de svara att sådant där stämmer ju ändå aldrig. Det är alltså andra eller yttre faktorer som påverkar ifall du ska ha en bra dag genom att du då inte ska behöva bli arg eller irreterad på dom/ det.
 
Jag vill inte vara en sådan person!! Jag vill påverka själv om jag ska vara glad eller om jag ska ha en bra/lycklig dag eller liv. Så jag tar väl på mig mina hörlurar och promenadskor imorgon igen så kommer i alla fall jag att bli en skapare av min egna lycka och livet blir som en "walk in the park"


Se så lycklig jag blev...

Nä, nu ska jag gå och förverkliga mig själv genom lite tårta och godsaker...

/Manana manana




      

Jag kan ibland få frågan från andra hur jag hinner med allt. Eftersom jag jobbar mån-fre, har två små barn att hämta på dagis, "hänger" på gymmet ca 4 dagar i veckan och dessutom måste sova, äta, mysa med barnen och kela med C emmellanåt så kan det ju anses som om jag inte har så mycket tid över. Framförallt nu när jag har börjat blogga också. Jag har verkligen gett den där frågan en rejäl funderare för vad är det som skiljer mig från er andra?
Jo, nu ska ni få höra. Vi måste ju alla göra lite avkall och uppoffringar här i livet, för dygnet har ju bara 24 timmar. Så bortsett då från att jag är expert på att göra flera saker samtidigt. T ex att blogga och titta på tv samtidigt som jag lyssnar på ljudböcker och låtsas som jag hör C när han försöker prata med mig. så är det faktiskt så att det trots allt är:

"Bättre med lite skit i hörnen, än ett rent helvete"



Så här kan det se ut i familjen Ekeners hall...



Oj, så det kan gå..



Ja, tvätthögen då!!



...också lite kaksmulor...men de har legat där några dar så de kan ligga där lite till.

Må så gott!